Blodbad. Ólafsdottirs Sylph för Cullberg

Förklädd i den klassiska balettens skira tyllkjol döljer sig ofta en förtrollad svan, en hämndlysten älva eller en bevingad luftande så kallad sylfid. I själva verket är det livsfarligt att komma i närheten av dem, för då kan man tappa förståndet eller rentav försmäkta och dö. Nu har Halla Ólafsdottir för Cullberg uppfriskande nog velat göra ett verk med en hatkärleksförklaring till balettens så kallade sylf.  Ett ord som vanligen syftar på de manliga luftandarna men i föreställningen Sylph är det mera unisex över dem.

Sedan mitten av 1800-talet har baletten Sylfiden ständigt återkommit på balettscenerna. Det var med den det sylfidsmala ballerinaidealet uppstod och faktum var att redan från början blev vissa fans i den kvinnliga publiken påverkade av dessa eteriska varelser och ville bli lika smala. Några slutade äta. Somliga män ville i stället idka sex med ballerinorna och bättre bemedlade kunde också få chansen med hjälp av den koppleriverksamhet som förekom i artistfoajéerna på vissa Operahus, särskilt det i Paris, ända in på 1900-talet.

1909 skapade ryske koreografen Fokin med baletten Sylfiderna en helt ny variant av sylfiden. De var nu förvandlade till älskliga varelser i en poetisk inramning till musik av Chopin. Den forna farligheten bleknade bort och byttes ut mot skir ljuvhet.

Inspirerad av Fokins balett har Ólafsdottir skapat en helt annan stämning och varelse. Här möter vi en antites till både 1800-tals- och 1900-talssylfiden. Nu är det ju 2000-tal och då blir det tidstypiskt rockversionen av sylfiden med porrklubbsstämning. På scenens mitt: en gigantisk madrass.

Tyllkjolorna är utbytta mot vita fuskpälsar med lurviga vingar. De tuggummituggande, ruggande, shimmyshejkande varelserna är som om man tagit den klassiska balettens alla svanar, älvor och sylfider och kört dem i en mixer. Ut kommer till sist blod.

Men innan det bloddränkta slutet består Sylph av vad som kan beskrivas som levande tablåer, detta klassiska scenkoncept hämtat från antiken via 1700-talet så favoriserat av samtida koreografer. Det vill säga man iscensätter en stämning, en miljö där inte så mycket sker, handlingen förs så att säga inte framåt, utan tablån, tavlan, med dess valda typiska och upprepade uttryck dominerar.

I Sylph är de ljudliga uttrycken lika viktiga som de visuella. Smack, smask, slick, väs, fniss, droppande genomsyrar den första tablån där artisterna ålar, kråmar, shejkar, ofta på stället. Antydan till kopulering och avslätning förekommer.

Den första tablån domineras av fågelartade vingflaxande rörelser och artisternas blodiga munnar är rovdjursliknande. De verkar vilja skrämma snarare än att förföra när de rör sig bland oss i publikgradängerna. Ibland låter de som vildvittror.

I andra tablån har pälsen åkt av och i 1970-talsinspirerad rosalila och gröngul velour utför dansarna fragment av dans i form av piruetter och hopp men halvhjärtat utfört, kanske beroende på deras tunga kängor. ”Fire” ropar de högt, men elden manifesterar sig inte fullt ut i deras kroppar. Ljudgestaltningen, förutom en tung bas, utmärks av flås, hyperventilering och vrål.

Till sist, i finaltablån, tornar en jättelik sylfid fram med vingar à la Loie Fuller, danspionjären som gjorde succé med sina böljande sidenvingar på 1890-talet i Paris. Denna sylfid framstår som en Jesusgestalt som efter korsfästelsen baddas inte med vatten men med blod. Så småningom tvättar och sköljer artisterna varandra med ”blodet” som flödar.

Är det Sylfidens död eller en förnyande blodtransfusion för dessa luftandar vi bevittnar? Den trollskog som sylfiden en gång hörde hemma i är här förvandlad till en dekadent och urban plats för blot. Vare sig mystik eller ande gjorde sig gällande här.

Sylph ges på Dansens hus på Elverket till och med 6 maj, 2023

Koreografi: Halla Ólafsdóttir
Dansare: Anna Fitoussi, Cecilia Wretemark-Hauck, Eleanor Campbell, Eliott Marmouset, Heather Birley, Johanna Tengan, Katie Jacobson, Mohamed Y. Shika, Noam Segal, Unn Faleide, Vincent Van der Plas
Musik: Shida Shahabi
Ljusdesign & scenografi: Chrisander Brun
Kostymdesign: Hanna Kisch

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s