Charlotte Engelkes är den perfekta värdinnan. Tjusig, belevad, välklädd och inbjudande, men inte för frikostig med sig själv, bjuder hon in till mingelparty. Men vilka är det mer än oss i publiken hon bjudit in till sin Concerto di Figura? Är det monster, ingefärsrotstockar eller utdragna tänder med vidhängande rot hon kryssar mellan på scenen? Papier-machéfigurerna vi har framför oss är groteska och på samma gång både hotfulla och kramgoda. Som så många människor.
Det visar sig vara den kultiverade värdinnans inre värld som är befolkad med dessa skumma varelser. Kontrasten mellan det yttre och inre är som ett Ginnungagap. Men figurerna är också representanter för förstelnade, stympade relationer eller för den ”dysfunktionella” familjen.
Engelkes talar på svenska och sjunger på engelska, vilket är märkligt men kanske avsett för en internationell publik, för detta är en performance i lyxklass med eleganta klänningskreationer och skulptural scenografi av Anna Ardelius respektive Karl Svensson. It is quite slick.
Även om Charlotte Engelkes visar sig ha både bett och mångsidighet i sitt vokala register känns sången väl spröd ibland, liksom hennes rörelserepertoar som är något begränsad och ytterst behärskad. När hon ska återge en rodeo, så blir det en minimal rodeo, fast i och för sig så var det inte hon som red hästen den gången utan tvärtom.
Men Engelkes är nu både verkets auteur och primadonna. Hon har sällsynt scenisk auktoritet och vågar ta det lugnt och värdigt trots allt som ska hinnas med i denna omväxlande relationsterapi. Hon går här från monster till monster. (I sitt förra verk Transplantion, som handlade om hennes benmärgstransplantation, gick hon från blomma till blomma; scenen var ett växthus). Allt utgår från henne själv men alla torde känna igen sig i att bli till exempel övergiven, sviken och ensam eller i det sociala livets förställning och förnedring.
Här finns rum för rosa prinsessdrömmar med Askungen-tematik, öm moderskärlek och utebliven sådan, Rödluve-referenser som gör scenen till en plötslig sagoskog med en ny papier-machégestalt som ser ut som mellanting mellan haj och varg, kongenial med komplexa relationskonstellationer.
Denna existentiella kabaré som ger mig Brecht/Weill-vibbar fast samtida sådana, den nyskrivna och stämningsmättade musiken är av Will Bopp; sångtexterna av Charlotte Engelkes och Marina Steinmo, avslutas med att die Engelkes trakterar ett sällsamt litet stränginstrument iförd en anonym pappersmask. En rörande maskering som också var ett slags demaskering. Till sist.
CONCERTO DI FIGURA
SPELDATUM: 27, 28 och 29 april, 2023, på Dansens Hus Elverket.
MEDVERKANDE
Idé, koncept, koreografi, aktör, papier-machéfigurer: Charlotte Engelkes
Ljuddesign, kompositör: Willi Bopp
Kostymdesign, papier-machéfigurer: Anna Ardelius
Ljus och scenografi: Karl Svensson
Sångtexter: Charlotte Engelkes & Marina Steinmo
Scen och rekvisita: Samarbete med konstnärerna Geska & Robert Brečević/ Performing Pictures
Föreställningsbilder: Mats Bäcker
Produktionen görs i samarbete med ideella föreningen ASTARTE med stöd från Kulturrådet, Konstnärsnämnden & Kulturförvaltningen.
Dans och andra konster 