Anslående och originellt gör dansaren Pernille Holden entré med ändalykten – the ass, der hintern, la queue – mot publiken och närmar sig oss långsamt och försiktigt på alla fyra med den ädla delen hela tiden vänd mot åskådarna. Också ett slags suveränitet. Om än bakvänd.
Föreställningen i koreografi av Hagar Malin Hellkvist Sellén är betitlad Tiden det tar, och tid tar det. Ändå betraktar man fascinerad detta solo där Pernille Holden tar sig från krypande ställning till upp på två ben och slutligen ”dansande” tar scenrummet i besittning. Eller är det snarare en utforskning av luftrummet det är fråga om?
Med en somnambult förvånad grimas, loj och makligt svängande överkropp, känner Pernille Holden sig för med ryggen i atmosfären. Efter ett långsamt uppvaknande, eller medvetandegörande, med slutna ögon och en svårrörlig kroppshydda, som upphängd i armhålorna, prövas tramp av fötter och så småningom föräras vi i publiken inbjudande armrörelser.
Så vidtar ryckningar. Till en början ofrivilliga men senare tolkar jag dem som viljestyrda attacker. Dansaren tar kommandot över kroppen till sist. Håret, en inte oviktig del hos dansare i den mån det förefinnes, svänger med och får eget liv.
Själva luften är i denna föreställning dansarens huvudsakliga mot- och medspelare. Ömsom utforskar Holden den trevande, ömsom dirigerar och dompterar hon den. En viss frenesi förmärkes. Viljan finns där men vad vill den?
Mot slutet återkommer ett försiktigt prövande av livsbetingelserna till mer melodiösa toner av kompositören Anna Sóley Tryggvadóttir. Här blir det en scenväxling till en mer konventionaliserad form för dans men med en fråga hängande i luften: ”Hur var det nu igen?”
Koreografen Hagar Malin Hellkvist Sellén har sagt att hon för detta verk har velat utgå från själva rörelsen och inte utifrån en särskild tematik eller teoretiska perspektiv. Jag citerar: ”Tiden det tar klär sig inte det skrivna ordets språkdräkt utan kommunicerar genom koreografin från början till slut”. Jag tror det vore välgörande för den samtida dansen om fler koreografer följde denna princip. Dansens styrka ligger ofta i det som inte sägs eller kan sägas.
Idé: Hagar Malin Hellkvist Sellén. Koreografi: Hagar Malin Hellkvist Sellén i samarbete med Pernille Holden. Dansare: Pernille Holden. Kostymdesign/dramaturgi: Elin Hallberg. Ljusdesign: Erik Westerlund. Ljuddesign och kompositör: Anna Sóley Tryggvadóttir. Producent: Vilma Sohlberg. Produktion: Hagar Malin Hellkvist Sellén.
Samproduktion: Dansens hus med stöd av Kulturrådet och Stockholms stad i samarbete med Skeppsholmsstudion.
Foto: Sofia Runarsdotter.
Dans och andra konster 