Blod, spyor, tarmar och värre än så bjuds det på i österrikiska Florentina Holzingers Tanz som nu visas på Dansens Hus för första gången, efter en världsomfattande turné under fyra år.
En beskedlig balettexercis vid stången inleder. Det enda utöver det vanliga med den lektionen är att balettläraren i Claire Philipparts suveräna gestalt är spritt språngande naken. Snart är på kommando alla dansöserna det också, till lärarens illa dolda förtjusning . Hon blir enligt uppgift alldeles våt och så kommenderas ballerinorna att masturbera. Vaginainspektion vidtar.
Ändå går första akten i detta tvåaktsdrama ganska lugnt och ordnat till, den följer balettklassens struktur och logik, med inspiration från den romantiska balettens epok men med inslag av trolleritrick, hårakrobatik och brutala effekter.
I andra akten när vi förflyttats till en germansk sagoskog i bröderna Grimms anda får vi vara med om ett veritabelt blodbad med mutilerade kroppar och en förlossning av sällsamt slag. En råtta föds fram ur balettlärarinnans blodiga vagina i närbild. Förlossningen filmas i realtid och projiceras uppförstorat på bildskärmar.
Nyckeln till detta delvis förbryllande verk, som är på samma gång minutiöst kontrollerat och planlöst organiserat, finner jag i följande mening i programbladet: ”Inbäddad i en skräckfilmsinspirerad atmosfär bevittnar vi förstörelsen av de kvinnliga arketyperna”.
Om man håller sig till arketyperna från balettens värld, de väna ungflickorna, de intagande prinsessorna, de förtrollade svanarna, de flyktigt fladdrande sylfiderna så är det deras motsats vi här konfronteras med: Häxor, spöken och mc-kvinnor som i grymma ritualer ägnar sig åt att plåga både sig själva och andra.
Man märker avsikten med detta verk, den att utsätta oss för något chockerande extremt. Men vart det leder är jag osäker på. Jag blir inte provocerad, inte särskilt berörd, snarare förundrad men avgjort obekväm av de mera obehagliga inslagen som när en kvinna hissas upp i rep med hjälp av metallfästen i sin egen rygg i bara huden. Runt henne dansar ensemblen i tåskor. Frågan som inställer sig är om det ena är brutalare, onaturligare och plågsammare än det andra?
Foto: Eva Würdinger, Nada Zgank
Tanz. Koncept/Performance/Koreografi: Florentina Holzinger. Med: Renée Copraij, Beatrice Cordua (Claire Philippart), Evelyn Frantti, Lucifire, Lydia Darling (Luna Duran), Annina Machaz, Netti Nüganen, Suzn Psyon, Laura Stokes (Steffanie Wieser), Veronica Thompson, Josefin Arnell (Frida Franceschini), Florentina Holzinger.
Dans och andra konster 