Den grekiske koreografen Christos Papadopoulos har sagt att han med sitt dansverk Ion velat skapa en ”optisk illusion att meditera över”. Och faktum är att detta sällsamma stycke på precis en timme håller mig fången utan att det egentligen händer något av vikt på scenen. Eller rättare sagt: minsta skiftning i detta minimalistiska verk gör att man hajar till.
Att betrakta de tio artisterna förflytta sig långsamt och glidande över scenen, mestadels i sidled, utan att de tittar på varandra, och utan något egentlig händelseförlopp, försätter en just i ett meditativt tillstånd men med skärpta sinnen.
Det börjar med kompakt mörker och ljudet av springande människor. En smal ljusspringa lyser allt starkare, mörkret lättar och så småningom kan man urskilja de fem kvinnorna och de fem männen, alla barbröstade, i byxor som ser ut som chinos. Alla stirrar framför sig, förhäxade, ut mot oss i publiken samtidigt som de glider över scenen med små, små rörelser.
Att upptäcka de små förändringar som sker, en axel här, en arm där, ett vinklat huvud, en överkropp förskjuts, höfter som vickar till, blir till dramatik, men ändå utan åthävor. En vändning i dansarnas färdriktning blir närmast sensationell.
Det är som att titta på havet, fast mer föränderligt. Just havsmetaforen använder Papadopoulos i sin programbladstext när han skriver att han vill att publiken ”ska ge sig hän. När du ser på havet, överlämnar du dig utan förväntningar till det du betraktar”.
Men visst har man som publik på en dansföreställning andra förväntningar på vad som ska ske på scenen än när man ser ut mot havet. Det förunderliga är att Papadopoulos lyckas, till skillnad mot så många andra koreografer, göra denna avskalade minimalism så oupphörligt uppslukande.
Det är något med sårbarheten, skörheten, sensibiliteten hos denna flock människor som anpassar sig till varandra men ändå inte verkar ha någon kontakt, som griper tag.
Dansens Hus Elverket 4-5 november, 2022. Ion. Koncept och koreografi: Christos Papadopoulos. Dramaturgi: Tassos Koukoutas. Musik: Coti K. Ljus: Tasos Palaioroutas. Kostym: Angelos Mentis. Scenografi: Evangelia Therianou.
Dans och andra konster 