Christina Caprioli utvidgar ständigt ramarna för vad dans är och kan vara och med Petrolio22 har hon skapat en installation med krälande människor i en pool tömd på vatten. På den vitkaklade poolens botten befinner sig också två författare: Johan Jönson och Tone Schunnesson som läser texter över tillståndet i världen och politiken, fantasier om våld, bland annat Jönsons om hur han våldtar sig själv som barn, och Schunnessons tankar om att åldras som kvinna i det senkapitalistiska samhället.
Detta är Capriolis tredje variant av ett verk betitlat Petrolio respektive Petrolio2 utifrån Pasolins ofullbordade roman Petrolio (italienska för Olja) som i omfattande fragment på omkring femhundra sidor publicerades långt efter hans död. En roman som till sin språkliga form enligt Pasolini själv inte var romanens utan var hämtad från vitt skilda genrer som journalistik, kritik, privata brev och poesi och ibland oerhört omsorgsfullt utarbetat.
Samma blandform av stilarter och genrer gör sig gällande i Petrolio22 där Caprioli till skönt svängande barockmusik och rörliga bilder från vad jag förmodar är Pasolinis Salò eller Sodoms 20 dagar har iscensatt rörelser som är orgiastiska till formen, men knappast till sin innebörd, och därtill lagt fängslande deklamationer av två språkspelande författare som fascinerar med sina tillspetsade och drastiska formuleringar.
På samma sätt som de båda författarna beskriver ett slags själslig, politisk fångenskap: ”Är inte Sverige , liksom alla andra stater, blott en fjärrstyrd satellit, en högst skötsam sköka, i den globla kapitalismens totaliserande regim?” (Jönson) och ”Våldet hörde ihop med intimiteten och … de två grejorna gjorde oss till kvinnor” (Schunnesson) beskriver de krälande kropparna människans fysiska fångenskap.
Publiken uppmuntras däremot att inte sitta still eller fastna i någon position utan föreslås förflytta sig runt poolen eller lägga sig på dess brygga och med kikare se ner i myllret av kroppar. Men i detta koreografiska verk är orden, språket betydligt intressantare än kropparna som inte lyckas ta sig upp ur poolen längs de raka, hala kakelväggarna. Man kan likt Jönson fråga sig: ”hur krypa och kräla ihop till en föreställning om evolutionär begynnelse för att ge relief åt ett försvinnande av denna specifikt språkliga djurform. Bli kommande grönalger, omljudande molluskyngel, rörliga lerfigurer av annat slag ….”.
Det händer mycket i orden, deklamationerna men lite i koreografin. Caprioli säger sig vilja ”bejaka Pasolinis förtroende för språk, poesi, stramhet, intellektuell ansträngning, visuellt vältrande, maktpolitik, våld och erotik” men de krängande, krälande kropparna utmanade åtminstone inte mig. De var alltför stiliserade.
Petrolio22 ingår i den retrospektiv som ägnas Cristina Caprioli på festivalen Tanz im August i Berlin år 2022. Den gavs också på Dansens Hus i Stockholm den 6 och 8 oktober 2022.
Koreograf: Cristina Caprioli. Performers: Anton Borgström, Annika Hyvärinen, Johan Jönson, Frank Koenen, Hana Lee Erdman, Pavle Heidler, Louise Perming, Tone Schunnesson, Yari Stilo. Kostym: Anna-Sara Dåvik.
Dans och andra konster 