Luft och lyx. Göteborgsoperans Danskompani på Dansens Hus

Säsongen är här. Danssäsongen! Dansens Hus öppnar hösten 2022 med ett gästspel av Danskompaniet på Göteborgsoperan, som just nu är den internationella samtidsdansens upplysta tempel i Sverige. Två av de i dag överallt uppburna koreograferna, Damien Jalet och Sharon Eyal, som förekommer i så vitt skilda sammanhang som i prestigefulla operahus i Paris och Berlin, i samarbete med performanceartister som Marina Abramovic, Madonnas shower och modevisningar för Dior, ligger bakom de två pulshöjande koreografierna, Kites och Saaba, som ges till och med den 10 september.

Man behöver inte fundera så mycket över vad som utspelas på scenen eller dess upphov; det är framför allt visuellt anslående dansstycken, som berör genom sin blotta dynamik. I det första stycket Kites, som i ”flygande drakar”, handlar det till och med om aerodynamik.

Här personifierar dansarna farten, flykten, kraften som finns i det luftburna, uppblåsta, vindilande. Upp och ner över en nedstörtad drake i bumerangform springer, ja flyger dansarna imaginärt fram och åter, i en aldrig upphörande, virvlande vindlande villervalla. De har uppenbart spring i bena. Faktum är att det blir väl mycket springande men det är nu en gång så att koreografer tillhör en av de mest upprepningsbenägna yrkeskårer som finns.

Men så skiftar äntligen tempo och stämning, dansarna mojnar som blåsten själv, ett varmare guldglänsande ljus illuminerar scenen och man får tillfälle att betrakta den sextonhövdade ensemblen i stillare ställningar med rörliga armar och inte minst böjliga ryggar. Så tilltar vinden ånyo, den fläktar också över oss i publiken, och i det glittrande, vackert vintriga slutet är det lätt att försonas med koreografins repetitiva karaktär som man inser varit som vindarna och årstiderna själv.

I Saaba av Sharon Eyal gör en manlig och på samma gång queer dansör en entré så anslående att man nästan tappar andan av det dramatiska, utlevande, ornamenterade rörelsespråket som känns både helt otidsenligt och helt rätt. Äntligen! Det är hög tid för en visuellt mer spännande och mer teatral koreografi än den man fått se till leda på den samtida dansscenen på senare år.

Visst känner man igen Eyal med hennes gruppformationer som rör sig till, mot och bort från varandra men här hon kryddat anrättningen med hetare och mer utlevande, för att inte säga utrerade, tillsatser. Saaba är expanderande expressiv, lätt hysterisk och helt underbar blandning av balett, catwalk, burlesque, jazz, show och så det som är Eyals egensinniga rejvstil.

Eyal är i viss mån lika repetitiv som Jalet men här har detta grepp en hypnotisk verkan. Det är en fröjd att se dansare som dessa som behärskar så många skilda kroppsuttryck, dansare klädda av House of Diors modeskapare Maria Grazia Chiuri. Det handlar om köttfärgade och i olika hudnyanser infärgade trikåer med spetsliknande inslag, vilket ger en illusion av nakenhet, av lyxigare slag, mot den gråsvarta fonden.

Gack åstad till Dansens Hus och få ett ljus i mörkret! Inför den vargavinter vi närmar oss med kris och krig behöver vi stärka oss med dans som lämnat det dystopiska bakom sig och nu ger oss förnyad tro på människan och hennes många möjligheter.

Foton: Tito Stengel.

Kites i koreografi av Damien Jalet och Saaba i koreografi av Sharon Eyal är ett gästspel av Göteborgsoperans Danskompani på Dansens Hus och ges till och med den 10 september 2022.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s