Att se Kenneth Kvarnströms pianotopografier efter att Ukraina invaderats av en krigisk armé gör upplevelsen av verket än sorgligare än det förmodligen var tänkt. Kanske var det inte ens sorgligt tänkt. Men i detta nu gör den vackra och melankoliska strömmen av Nils Frahms elektroniska pianomusik tillsammans med dansarnas svepande kvarnströmska rörelser stämningen i salongen ödesmättad och fylld av en närmast elegisk kvalitet.
Man skulle också kunna se pianotopografier som ett slags avsked efter en mer än trettioåring mångskiftande koreografisk gärning av ”dansdans”. Termen är Kvarnströms och han har hållit ställningarna som skapare av dans i motsats till de många koreografer vars skapelser snarare kan liknas vid ”antidans”.
Kvarnström har nämligen om pianotopografier sagt att ”kanske blir det mitt sista verk”. Och mycket riktigt, det svängande, böljande gruppgunget, de svävande lyften och de ihoptvinnade ömhetsbetygelserna avbryts av krängande ryggar, tappade balanser, knyckiga ryckningar och spasmer som kan ses som uttryck för strejkande slitna kroppar efter ett långt liv i dans. Koreografen själv vakar över verket som en guru i ett hörn av scenen när han inte målar ”topografiska” cirklar och tilltrasslade ringar på en skärm på scenen.
Flyttlådorna utställda på scenen varslar också om ett uppbrott. De innehåller så skilda ting som klädbyten för dansarna, som byter de svarta tunikorna mot mörkt gråblå, metallringar man kan sätta snurr på och märkliga små statyer, svarta siluetter som mot slutet ställs upp längst fram på scenen. De kan leda tankarna både till en beskyddande ”terrakottaarmé” men också till alla de människor som nu plötsligt befinner sig på flykt.
Dansprestationerna är ypperliga och Ida Holmlunds armar så expressiva att det borde skrivas en ode till dem. Verket är så betydelsemättat att luften nästan blir tjock av mening. Inne i musiken hörs klockors obönhörliga tickande. Också mellanrummen mellan rörelserna är laddade. Men betydelsen finns ju som vanligt i betraktarens öga. I realtid.
Pianotopografier av Kenneth Kvarnström. Riksteaterturné våren 2022. På Dansens Hus Elverket till och med 5 mars 2022. På scen: Matthew Branham, Anton Borgström, Ida Holmlund, Ole Kristian Tangen, Kenneth Kvarnström. Ljusdesign: Maria Ros. Musik: Från albumet Solo remains av Nils Frahm. Foto: Sören Vilks
Dans och andra konster 