Avantgardistisk cembaloprimadonna. Jan Martens om Elisabeth Chojnacka på Dansens hus

Cembalisten Elisabeth Chojnacka, var född och utbildad i Polen men främst verksam i Frankrike, där hon fick hederslegionen för sitt cembalospel som nästan helt var inriktat på modern musik. I den originella, arkivbaserade ”dokudansen” Elisabeth gets her way har den belgiske koreografen Jan Martens iscensatt en fascinerande hyllning till denna ekvilibristiska avant garde-musiker.

Föreställningen börjar med en rad dokumentära uttalanden och videoavsnitt om men inte med Chojnacka. Hon beskrivs som ”iögonenfallande, ytterst kultiverad, seriös, generös, glänsande, skrämmande, exklusiv, lejoninna, provokativ, eldig, extremt känslomässig, sensibel … ”

Vi får ännu inte se henne på filmduken i stället gör Jan Martens, i viss analogi med omdömena om Chojnacka, piruetterande entré i leopardfläckiga trikåer och barockskjorta med vida ärmar och kragar. Hans dans är enkel men effektfull och kongenial; Chojnackas spel fortplantas i Martens kropp och han blir ett med henne och musiken, som i de flesta fall komponerades direkt för Elisabeth Chojnacka. Ingen annan torde ha kunnat spela dessa avancerade stycken.

I sju olika solodanser med lika många utstyrslar eller ingen alls såsom glittrande paljetterad suspensoar, hallonröd ensemble med mintgröna knästrumpor, kakaobrun sidenskjorta till petroleumblå shorts, uppslitsad svart unisex-klänning eller helnäck tolkar Martens de olika temperament musiken rymmer i såväl discodans och expressionism som tango och renässansgung.

Vi får så småningom också se Elisabeth Chojnacka själv i små filmsnuttar och man förstår att hon med sina höga klackar och röda hårman gjorde intryck i den annars så nedtonade och något glåmiga samtida musikkulturen. Men denna ”skrämmande, glänsande lejoninna” framstår också som ömheten, klokheten och poesin själv.

Elisabeth gets her way. På Dansens hus, februari 2022. Koreografi och dans: Jan Martens. Ljuddesign, dokumentation: Yanna Soentjens. Ljusdesign: Elke Verachtert. Kostymdesign: Cédric Charlier. Videoutrdrag: Archives INA. Musik: Nyman, Montague, Ligeti, Krauze, Finzi, de Falla, Anonym. Tekniker: Michel Spang/Elke Verachtert. Foto: Luis Xertu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s