Utopier är inte så vanliga på den samtida dansscenen. På den tar oftare en stämning av skaparvånda , existentiell ångest och dystopier plats. Koreografen/konceptkonstnären Sonya Lindfors vill som omväxling ge oss en annan vision för världsläget om tusen år. År 3021 ”saknar världen kategoriseringar och definitioner. Svart och vit är inte motsatser utan delar av samma helhet” . Hennes Cosmic Latte är enligt programbladet en föreställning med ”afrofuturism*, samtida konst, västafrikansk kosmologi, Sun Ra och Bach i samexistens”. Det låter entusiasmerande spännande och inger förväntningar som naturligtvis skulle vara svåra att infria för vem som helst.
Termen Cosmic Latte har använts av rymdforskare för att beskriva den vanligaste färgen i universum. Något beige således. Och så framstår också denna föreställning. Vad utopin består av är svårt att få grepp om. Det verkar som koreografen och de agerande mest är förundrade och en aning prövande och tvekande inför sin egen nya sköna värld. Vid ett tillfälle får den, mestadels, vita publiken en känga. Finger pekas (med hjälp av en stor handatrapp). Inte helt tydligt på vad. Framtiden proklameras som feministisk, med en viss ironisk underton. Man verkar inte riktigt tro på det lyckliga året 3021. En barbecue på en strand introduceras högtidligt som ett slags höjdpunkt, men den ser svårtuggad ut.
När en femte dansare, ljushyllt, i motsats till de fyra andra mer brunhyllta dansarna, gör entré laddas scenen plötsligt av en spänning inför fortsättningen. Hur ska det gå? Så var det med den utopin, hinner man tänka men man är ju kvar i sitt 2021. Men visst förenas alla till sist i en unison lyckodans. Som för många utopier är planerna godartat grandiosa men de slutar ofta i något betydligt plattare. Det bästa i föreställningen är kostymen som är präglad av afrikanskt mode, både det traditionella och det hippa. Här fanns något nytt för den samtida dansscenen.
*Afrofuturism är enligt wikipedia en genre som kombinerar science fiction, historisk fiktion och magisk realism med en kritik av vitheten som norm. Filmen Black Panther ges som exempel.
Cosmic Latte. Dansens Hus på Elverket. Koreografi, regi, koncept: Sonya Lindfors. På scen: Deogracias Masomi, Ima Iduozee, Pauliina Sjöberg, Esete Sutinen, Sonya Lindfors. Ljusdesign: Jussi Matikainen. Kostymdesign: Sanna Levo, Pauliina Sjöberg. Text: Arbetsgruppen. Foto: Uwa Iduozee.
Ges på Elverket till och med 7 oktober 2021.
Dans och andra konster 