Den svenska skogen har inte bara inbringat exportinkomster från massa, trä och papper, den finansierade också export av dans, modern experimentell dans. Svenska Baletten, som under fem år på 1920-talet i en kreativ virvelvind framställde 24 originella dansverk, var mer känd i världen under sitt franska namn: Ballets Suédois. Det var nämligen i Paris detta kompani debuterade och blev berömt. Finansiär var Rolf de Maré, barnbarn till Wilhelmina von Hallwyl, tillhörig en av Sveriges rikaste familjer, rik på plywood, plankor och trähus från Hälsingland.
Rolf de Maré som redan från unga år samlade på modern konst blev kär i Jean Börlin, dansare i Operabaletten, och förälskade sig samtidigt i dans som allkonstverk och totalteater. Så till den grad att han investerade miljoner i kronor och francs, av sin egen och mormors förmögenhet. En hel del homofobiska utfall fick paret och företaget utstå i den samtida svenska pressen.
Det är nu hundra år sedan Svenska Baletten hade sin första premiär, närmare bestämt den 25 oktober 1920, på Théâtre des Champs Elysées, betraktad som en av världens vackraste teatrar, en teater som de Maré helt sonika köpte, åtminstone hyreskontraktet. (Visst är det praktiskt med pengar!?)
Dansmuseet på Drottninggatan i Stockholm firar detta jubileum med utställningen ”Om ni inte gillar det kan ni dra åt helvete”, en devis hämtad från Svenska Balettens sista produktion från 1924, som gick så långt i sin estetik att man rekommenderade publiken att ta på solglasögon och vadd i öronen. Det fanns inte någon större mening med att gå ännu längre. Åtminstone inte med tanke på kostnaderna, så kompaniet lades helt enkelt ner efter fem år. Kärleken mellan Rolf och Jean hade också sinat, i takt med den senares alkohol- och narkotikamissbruk. Det glada 20-talet och det hårda arbetet hade tagit ut sitt pris.
Till utställningen har lånats in dräkter från Bibliothèque nationale de France i Paris. Dräkter som man kan gissa att Dansmuseet gärna skulle vilja lägga museivantarna på och man måste säga att de ser oerhört välbevarade eller välrestaurerade ut. Färgerna har en förförisk lyster. Precis som de scenografimodeller i dockskåpsformat som museet äger och som är detaljrika och fantasieggande. Man förstår att mycket av kompaniets krut lades på dekor och kostym, cirka en fjärdedel av budgeten gick till dräkterna. Dansen var troligen av det slag man dåförtiden kallade ”plastisk”. Bara några få minuter finns bevarade på film.
Det är lätt att förlora sig i utställningens många detaljer och de två förbokade timmar man har till sitt förfogande går snabbt om man är intresserad av att dyka ner i de många texterna och se alla filmfragment som visas på små, lite väl små, skärmar. Jag häpnade när jag fick se en ung Jenny Hasselquist, prima ballerina som lämnade Operan för Svenska Baletten, i en snutt från Mauritz Stiller-filmen Balettprimadonnan från 1916. I en scen där hon dansar i kort klänning, höga stövlar, modern frisyr och uppsyn ser hon och hennes dans förvånande nutida ut.
Se denna genomtänkt och minutiöst utformade utställning och få en annan bild av svensk företagsamhet och export. Sverige har inte bara gett världen pappersmassa, bräder, Ingmar Bergman, Abba och andra popfenomen utan också avancerad avant-gardebalett som gjorde inte bara världen utan till och med Paris mer parisisk.
”Om ni inte giller det kan ni dra åt helvete” ‒ Ballets Suédois 1920-1925. Jubileumsutställning på Dansmuseet, Drottninggatan 17, Stockholm Utställningen pågår t o m den 15 maj 2021. Biljetter måste förbokas. Läs mer på Dansmuseet.
Dans och andra konster 