Så fräscht, så roligt, så ljust! vill man utropa under öppningsnumret av Promise Land, suveränt framfört av två laddade, karismatiska och eminenta dansare: Brittanie Brown och Jenny Nilson. Sedan går förloppet över i förbryllande och repetitiva turer och utsagor och slutar i en viss, mörkare melankoli. En rätt vanlig livsresa således.
I detta samarbete mellan koreografen Örjan Andersson och konstnären Helene Billgren möts Anderssons dansanta koreografi (att en koreografi är dansant är trots allt inte en tautologi) och Billgrens berättande bildvärld. Bådas oeuvre genomströmmas av en växelverkan mellan ljust och mörkt även om Andersson dras mer mot ljuset. Här har han blåst liv i Billgrens ofta ensamma kvinna med ryggen mot oss i landskap av höga berg och dunkla vatten och exponerat henne i fullt dags- eller strålkastarljus.
Det psykotiska drag som finns i Billgrens målningar och persona kommer fram i avbrutna monologer om surrealistiska möten i vardagen som utmynnar i balansakter mot bråddjup eller i död ‒ allt framsagt med gott humör. Billgrens reminiscenser från flick- och veckotidningsvärldar ger sig till känna i musikmixen av pop och sentimental schlager. Hennes konstnärliga smuts, röra och rekvisita representeras av en vriden fjärilsformad, skitig (av brun färg) servett som välkomnar en på stolen i salongen. Promise Land är mer en iscensättning av Billgrens bilder, eller ateljé, än en fusion av de båda upphovspersonernas olika universum.
Det är dansarna som gör att man kapitulerar inför detta annars rätt motsägelsefulla stycke scenkonst. Jenny Nilsson är något så sällsynt som en prima ballerina som utbildat sig vidare till skådespelerska och Brittanie Brown en modern dansare med erfarenhet från samarbete med vår tids främsta samtida koreografer. Båda är högoktaniga scenpersonligheter som i ett starkt men nyanserat framförande tar oss med in i dansens attack, sväng och paradoxer. Man skulle vilja drunkna i dem.
Kontrasten mellan det som dansas fram och det som sägs skapar spänningen på scenen som gör att man hela tiden känner en osäkerhet över det som sker. Men det finns inga förklaringar att få. Det finns det ju heller inte för existensen.
Promise Land ges på Dansens Hus Lilla Scen 1-10 oktober. Koreografi: Örjan Andersson. Dansare: Brittanie Brown, Jenny Nilsson. Scenografi och kostym: Helene Billgren. Dramaturg: Anna Berg. Ljusdesign: Luka Curk. Ljuddesign: Niklas Swanberg. Maskör: Anna Olofsson. Repetitör: Javier Perez Perez. Scenmästare: Nils Svednell. Ljus/ljudtekninker: Carl Kristiansson. Foto lanseringsbild: Klara G. Foto föreställningsbilder: Sören Vilks.Produktion Malin Lundgren och Katti Alm/Riksteatern. Ina Sletsjoe/Andersson Dance. Magnus Nordberg/Nordberg Movement
Dans och andra konster 