Ett av de mest smärtsamt vackra, romantiska dansverk man kan se är Anna Teresa de Keersmaekers koreografi till Schönbergs Verklärte Nacht. Hon har själv kallat den ”skamlöst romantisk”. Till och med den 5 juli kan den tillsammans med två andra baletter av de Keersmaeker strömmas från Parisoperans hemsida.
Den belgiska koreografen Anne Teresa de Keersmaeker tillhör gräddan av moderna koreografer och har till och med blivit adlad av kung Albert den II. Hon har också enligt egen utsago plagierats av Beyoncé i musikvideon Countdown, också en sorts ära. Debuten som koreograf skedde 1980 i New York, där hon studerade på Tisch school of the arts och sedan dess har hon i fyrtio år, i en kreativ och produktiv ström, skapat nya danser till musik av såväl Bach och Beethoven som Alban Berg och Steve Reich. Till hennes senaste verk hör en iscensättning av Mozarts Cosí Fan Tutte för Parisoperan och en dans inspirerad av Brancusis skulpturer till musik av Erik Satie.
Verklärte Nacht tillsammans med Bartóks Quatuor No 4 respektive Beethovens Die Grosse Fuge kan alltså nu ses digitalt, framförda av Parisoperans ensemble. Dessa tre betraktar hon som sina nyckelverk och med dem kan man följa hur hon utvecklats som koreograf från 1986 till 2014. Om de två första styckena kan upplevas som ”ren dans”, dvs berättelse eller handling är inte något man behöver fundera över, är det tredje och sista, Verklärte Nacht, desto mer laddat av mystik och dramatik.
Här befinner vi oss i en dimhöljd, månbelyst skog av höga raka trädstammar. Scenografin är hämtad direkt från den dikt av Richard Dehmels som Schönberg inspirerades av. Dehmels diktar om hur i en lund av höga ekar en man och kvinna vandrar en kylig natt. Kvinnan bekänner för mannen att hon väntar barn med en annan. Han omfamnar henne och säger att han är beredd att betrakta barnet som sitt. ”Deras andedräkt förenas i en luftburen kyss ”.
Dikten behöver man förstås inte känna till för att njuta av den sällsamma skönhet som här kommer till uttryck. Men det kan vara givande att först läsa dikten (finns på både engelska och tyska på nätet) och sedan se de Keersmaekers fria tolkning. Det är inte självklart att hennes stycke handlar om samma sak som dikten. Dessutom är hennes iscensättning befolkad av flera personer, inte endast ett par. Men dikten är en ingång som berikar upplevelsen.
Bartók/Beethoven/Schönberg: tre baletter av Anne Teresa de Keersmaeker framförda av Parisoperans dansare. Quatuor No 4 koreograferad 1986, Die Grosse Fuge 1992 och Verklärte Nacht från 1995/2014.
Streama från Parisoperan
New York dansar. Lyckopiller
För att lindra en släng av mild höstdysfori kan man alltid se en Technicolor-musikal från MGMs guldålder. Jag såg New York dansar från 1949 på Cinemateket häromdagen och hör fortfarande smattret från Gene Kellys och Ann Millers steppskor och ser framför mig solen gå ner i rödorangelila skyar bakom New Yorks skyline. Den var den…
Chamber. Walerskis och Talbots nya Våroffer på Kungliga Operan
Ingen kulturintresserad kan komma förbi Våroffer. Den kan man inte runda. Vare sig danspubliken eller dansskaparna kan göra sig kvitt den. Nu är det 113 år och fem månader sedan det var premiär i Paris, en majkväll 1913, och tumultet som uppstod kring premiären skapar fortfarande svallvågor. Historieskrivningen missar mestadels att det inte bara var…
Hofesh Shechter och Theatre of Dreams
Den som till äventyrs saknat de klassiska teaterridåerna på de samtida scenerna får sitt lystmäte av Theatre of Dreams som visas på Dansens hus till och med den 4 oktober. Ridåer dras isär och ihop, från olika håll, och i olika lager – kompakt svarta, bronsglänsande bruna och rödbelysta – och öppnar glipor, rum och…
