
Ett av de mest smärtsamt vackra, romantiska dansverk man kan se är Anna Teresa de Keersmaekers koreografi till Schönbergs Verklärte Nacht. Hon har själv kallat den ”skamlöst romantisk”. Till och med den 5 juli kan den tillsammans med två andra baletter av de Keersmaeker strömmas från Parisoperans hemsida.
Den belgiska koreografen Anne Teresa de Keersmaeker tillhör gräddan av moderna koreografer och har till och med blivit adlad av kung Albert den II. Hon har också enligt egen utsago plagierats av Beyoncé i musikvideon Countdown, också en sorts ära. Debuten som koreograf skedde 1980 i New York, där hon studerade på Tisch school of the arts och sedan dess har hon i fyrtio år, i en kreativ och produktiv ström, skapat nya danser till musik av såväl Bach och Beethoven som Alban Berg och Steve Reich. Till hennes senaste verk hör en iscensättning av Mozarts Cosí Fan Tutte för Parisoperan och en dans inspirerad av Brancusis skulpturer till musik av Erik Satie.
Verklärte Nacht tillsammans med Bartóks Quatuor No 4 respektive Beethovens Die Grosse Fuge kan alltså nu ses digitalt, framförda av Parisoperans ensemble. Dessa tre betraktar hon som sina nyckelverk och med dem kan man följa hur hon utvecklats som koreograf från 1986 till 2014. Om de två första styckena kan upplevas som ”ren dans”, dvs berättelse eller handling är inte något man behöver fundera över, är det tredje och sista, Verklärte Nacht, desto mer laddat av mystik och dramatik.
Här befinner vi oss i en dimhöljd, månbelyst skog av höga raka trädstammar. Scenografin är hämtad direkt från den dikt av Richard Dehmels som Schönberg inspirerades av. Dehmels diktar om hur i en lund av höga ekar en man och kvinna vandrar en kylig natt. Kvinnan bekänner för mannen att hon väntar barn med en annan. Han omfamnar henne och säger att han är beredd att betrakta barnet som sitt. ”Deras andedräkt förenas i en luftburen kyss ”.
Dikten behöver man förstås inte känna till för att njuta av den sällsamma skönhet som här kommer till uttryck. Men det kan vara givande att först läsa dikten (finns på både engelska och tyska på nätet) och sedan se de Keersmaekers fria tolkning. Det är inte självklart att hennes stycke handlar om samma sak som dikten. Dessutom är hennes iscensättning befolkad av flera personer, inte endast ett par. Men dikten är en ingång som berikar upplevelsen.
Bartók/Beethoven/Schönberg: tre baletter av Anne Teresa de Keersmaeker framförda av Parisoperans dansare. Quatuor No 4 koreograferad 1986, Die Grosse Fuge 1992 och Verklärte Nacht från 1995/2014.
Streama från Parisoperan
Månljus. Virpi Lunaire på Dansens hus
I fyrtio år har Virpi Pahkinen vänt ut och in på sig själv och även på oss i publiken när vi betraktat henne i alla de former och skepnader, ömsom flora, ömsom fauna, som hon förkroppsligat på scenen. Trots det växt- och djurlika har det ofta funnits en seren närmast prästinnelik helig atmosfär kring henne…
Lovetrain2020. Emanuel Gat Dance på Dansens Hus
Förra gången jag såg ett verk av Emanuel Gat, israelisk koreograf baserad i Frankrike men synnerligen internationellt efterfrågad, var 2018 på Dansens Hus. Den gången var det Sunny, som dansades till techno och inte minst till hitlåten ”Sunny” av Bobby Hebbs. Koreografin överväldigade mig med sin lekfulla sensualism för att inte säga sensibilitet och överrumplande…
Välartad klubbkväll. Dugan/Naharin på Kungliga Operan
Att göra en halvtimmes dansverk är en helt annan sak än att göra ett på tio minuter. William Dugan, dansare i Kungliga baletten, konstaterar det själv när han nu fått chansen att på stora scenen göra vad han vill utan begränsningar. ”Jag måste erkänna att det var lättare när jag hade stramare ramar”, citeras han…
