Det som den svenske koreografen Örjan Andersson och stråkorkestern Scottish Ensemble lyckas bäst med är att bryta vårt vanemässiga ”kultiverade” konsertlyssnade och få oss att både se och uppleva musik på nya sätt. För det är främst musiken som övertygar i deras senaste samarbete Prelude: Skydiving from a dream. (Deras förra ”projekt” var Goldberg Variations: Ternary patterns for insomnia, som var full av vårlikt danssprittande.) Det är faktiskt intressantare att titta på musikerna, som nära nog också dansar ibland, än på dansarna som fått en ganska otacksam koreografi på sin lott. Den ser snårig, frenetiskt armfäktande och besvärlig ut, och ändå inte så mycket ut för världen. Musikerna verkar mera taggade och stimulerade av att pröva på en mängd olika placeringar och rörelsemönster på en mörk scen fylld av notställ, som flyttas fram och åter. En rörlig orkester således, som spelar Bach och Beethoven så det svänger, tillika preludier av Lutoslawski, vars föga insmickrade tonkonst ger en läcker happeningkänsla åt danskonserten, som detta verk rubriceras som.
Visst är den närmast lealösa och skickligt skakande Ida ”Inxi” Holmlund i glittrande bronslamé fascinerande att betrakta, likaså ger Hokuto Kodamas exakta hopp och Jernej Bizjaks plötsliga rörelseattacker stimulans för ögat, men det verkar som Andersson lagt mest energi på att styra och ställa med orkestern (som dessutom framstår som en samling intressanta personer att lära känna). Ändå: gränser mellan dans och musik suddas ut, likaså skillnader mellan epoker. Prelude ger en känsla av att lyssna på en dialog med Bach, Beethoven och Lutoslawski här och nu. De finns mitt ibland oss.
Verk: Prelude: Skydiving from a dream. Scen: Dansens Hus: Koreografi: Örjan Andersson. Musikalisk ledning: Jonathan Morton. Musik: Beethoven, Grosse Fuge; Bach, Die Kunst der Fuge; Lutoslawski; Preludes 1-7, Fugue for 13 Solo Strings. Musiker: Scottish Ensemble. Dansare: Ida ”Inxi” Holmlund, Hokuto Kodama, Jernej Bizjak.
Dans och andra konster 