Två virtuoser möts, den ene på violin och Bach och den andre på streetdans, och i bakgrunden finns deras familjers överlevnad. Inte konstigt då att det underbaraste numret, det halvtimmeskorta programmets klimax, är när Semmy Stahlhammer, violinisten, spelar Gloria Gaynors gamla discohit I will survive på fiol, liggande raklång på scengolvet, medan Maele Sabuni, streetdansaren, splashar ut i något som ser ut som en segerdans. Efter många vedermödor som vi får aningar om genom illustrativa pantomimiska scener och sedan veta mer om i den efterföljande frågestunden kom deras föräldrar till Sverige, judiska krigsflyktingar från Polen respektive politiska från korruptionens och grymheternas Kongo, och fick en fristad. Semmy och Maele är båda födda här och därmed svenskar. Det är just sådana här möten mellan vad som synes vara vitt skilda stilar och traditioner som är vår tids mest spännande sceniska uttryck. Visserligen hade jag velat ha mer av deras violinspel och dans och mindre av de förklarande pantomimavsnitten, men detta är en föreställning i första hand gjord för barn och unga och därmed har den ett visst pedagogiskt syfte. Men ingen pedagogik i världen kan överskugga Stahlhammers och Sabunis njutbara konstnärskap, som de framför med lekfull lätthet.
Ges på Dansens hus Lilla scen den 23 februari 2019. Violinst & Bachspecialist: Semmy Stahlhammer. Dansare & koreograf: Maele ”Reeflex” Sabuni. Idé, regi, produktion: Anita Santesson och Vargkatten produktion. Foto: Peter Bothén. Producerad i samarbete med Länsmusiken i Stockholm.
Dans och andra konster 