Högtflygande. Trinity på Operan.

Trinity
Föreställningen Trinity med Kungliga Baletten 2018: Annonciation av Angelin Preljocaj. På bilden: Moe Nieda (ängeln) och Kaho Yanagisawa (Maria).

Nya balettprogrammet på Operan, Trinity, engelska för trefald eller treenigheten, är högtflygande utan att man bränner vid vingarna, men man når heller inte riktigt till danshimlen, vare sig på scen eller i salong. Det börjar starkt med Annonciation, av stjärnkoreografen Angelin Preljocaj, visserligen från 1995 men tidlöst ”modernt” i sitt utryck. Vi får vara med när Maria möter ärkeängeln Gabriel och det som kallas Marie bebådelse framförs till ett musik- och ljudcollage (med bland annat Vivaldi och barnröster) av Stéphane Roy. Verket har en stark kroppslighet, som dans konstigt nog inte alltid har, ett allvar som övermannar en och ett gripande framförande av Emily Slawski, som inger fruktan som ängeln och Natalie Ogonek, som man ömmar för som Maria. Dansen är sublim, och Slawski och Ogonek är såväl pregnanta som nyanserade i sina rolltolkningar. Vad vi bevittnar är något av ett gudomligt övergrepp. Alla änglar är verkligen inte snälla. Och det är inte heller detta verk, som har en brutal skönhet i sin extatiska våldsamhet, även om ämnet känns på gränsen till udda, särskilt för den som inte identifierar sig med någon religion. Dock tillhör avlelsen (det stavas så) vår kristna kulturkrets, och för troende måste väl denna koreografi vara en uppenbarelse, men jag undrar av vilket slag?

Trinity
Föreställningen Trinity med Kungliga Baletten 2018: Totality in Parts av Lukas Timulak. På bilden: medlemmar ur Kungliga Baletten

Svagaste koreografin denna kväll är Totality in Parts av Lukás Timulak och det är helt enkelt för att det är just koreografiskt magert. Det är inte mycket vare sig dansarna har att bita i ‒ de ser inte utmanade ut, snarare understimulerade ‒ eller publiken har att titta på, i den mån man kan se vad som försiggår i mörkret. Iförda frackar och kostymer med hål i (har finansvärlden kraschat?) utför ensemblen vad som ser ut som en klassiserad jazzdans som går i vågor och ringar, det dansas i grupp, två och två, tre och tre, det har ett svep, ett sväng och ett gung men saknar händelseförlopp. Så går ett slags sol opp skapad av scenografen Peter Bilak som gjort en maffig och behövlig ljuskälla, som hör till det mest sevärda i denna balett. Solen slocknar dock, som en supernova. Inte ens publikfavoriten Jérôme Marchand kan i sitt avslutande solo rädda detta enformiga stycke som sägs vara inspirerat av 1920-talets avantgarde. En koppling jag inte kan se annat än möjligen i modeskaparens Annemarije van Hartens excentriska skapelser.

Trinity
Föreställningen Trinity med Kungliga Baletten 2018: Wings of Wax av Jiri Kylian. På bilden: Haruka Sassa (Elke); AdiLiJiang Abudurheman (Stefan); Nathalie Nordquist (Bibi); Dawid Kupinski (nn)

I det avslutande verket Wings of Wax av världsberömde Jiri Kylian är vi i säkra och stringenta koreografhänder och man får nu mycket mer att betrakta, fångas av och meditera över. Det skapades, precis som kvällen första stycke Annonciation för över tjugo år sedan, 1997, men har kvar en kall fräschör, en isande kyla över ett eldfängt inre. Framför allt, det dansas fram till undersköna toner av Biber, Cage, Glass och Bach. Kylian kombinerar den neoklassiska baletten med dramatisk nerv och jazzig feeling, och pas de deux, solon och ensembledans avlöser varandra i en på samma gång briljant och melankolisk ström. Nej, flyga för nära solen får vi inte, men dansarna, som behärskar Kylians mångfald av stilar, är nära ögat under det upp och nedvända trädet (påminnande om Charlotte Gyllenhammars konstverk från 1993 på Drottninggatan i Stockholm) som dominerar scenen.

Annonciation. Koreografi och scenografi: Angelin Preljocaj. Musik: Stéphane Roy & Antonio Vivaldi. Kostym: Nathalie Sanson. Dansare: Emily Slawski, Natalie Ogonek.

Totality in Parts. Koreografi: Lukás Timulak. Musik: Hauschka. Scenografi: Peter Bilak. Kostym: Annemarije van Harten. Dansare: Kaho Yanagisawa, Frida Hambraeus, Moe Nieda, Kisa Nakashima, Lisa Van Cauwenbergh, Hannah Wilcox, Madeline Woo, Mayumi Yamaguchi, Joakim Adeberg, Mackenzie Farquhar, Juleien Keulen, Jérôme Marchand, Samuele Ninci, Dragos Mihalcea, Oscar Salomonsson, Anton Valdbauer.

Wings of Wax. Koreografi: Jiri Kylián. Musik: H.I.F. Biber, Johan Cage, Philip Glass, J.S. Bach. Scenografi: Michael Simon. Kostym: Joke Visser. Dansare: Nathalie Nordquist, Dawid Kupinski, Haruka Sassa, AdiLiJiang Abudureheman, Denislav Stoeva, Dmitry Zagrebin, Sarah Jane Medley, Hampus Gauffin.

Fotograf: Sören Vilks.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s