Oscyl är ett supersnyggt och raffinerat dansverk som visserligen börjar försiktigt och trevande, och lite grann känns som att sitta i ett väntrum och titta in i ett akvarium. Men detta sofistikerade stycke dans utvecklas till något på samma gång varmt och gripande trots dess förfinade estetik. Sju svajande skulpturer, som påminner om de där leksakerna som envist studsar upp när man tryckt ner dem, och sju dansare som undersöker, manipulerar, pillar på, smeker, lyfter, snurrar runt, hårdhänt hanterar, hötter och sover med, bildar en skulptural danslek av modern jazz-karaktär.
Man kan betrakta Oscyl lite distanserat intresserad som man ser på ett abstrakt eller surrealistiskt konstverk som hela tiden ändras inför ens blick och ger en visuell njutning. Det påminner om en Miró eller en Dali eller en skulpturgrupp av Picasso. Och det räcker så. Men enligt programbladet är Oscyl ett utforskande av ”den andre”. Detta pedagogiska nit är irriterande alternativt berikande eftersom det gör att man ofrivilligt tolkar in hela samtidspolitiken och världens tillstånd i det som sker på scen, något som man annars kanske fått helt andra associationer till.
Det som skiljer dansarnas förhållningssätt till ”den andre” mot vardagsverklighetens är deras enorma intresse för och viljan att veta mer om det som är annorlunda. Dessa oscillerande varelser får anta en rad varierande skepnader beroende på hur de bemöts och hanteras av ”människorna”. De blir till både hotande tillhyggen och åtråvärda kärleksobjekt. Och visst, det är något man kan fundera över. Ändå är främsta behållningen den annorlunda och exceptionella skönhet man fått uppleva i mötet med oscyllerna. Som från en annan planet.
Foto: Laurent Philippe.
Verk: Oscyl. Plats: Dansens Hus. Koncept och koreografi: Héla Fattoumi och Éric Lamoureux. Dansare: Sarath Amarasingam, Ana Jezabel Carreira, Jim Couturier, Robin Lamothe, Bastien Lefèvre, Johanna Mandonnet, Angela Vanoni. Scenografi: Stéphane Pauvret. Ljusdesign: Eric Wurtz. Kostym: Gwendoline Bouget. Musik: Éric Lamoureux, assisterad av Jean-Noël Francoise. Oscylkonstruktion: Cyril Cornillier.
Dans och andra konster 