Stockholms streetdansfestival sjuder av talang: det är roligt, drastiskt, dramatiskt, kanske för dramatiskt ibland, men man får en rejäl energikick. Urban Connection, festivalen som pågår till och med 12 maj heter så, får Dansens hus slogan ”Gå hit, dansa hem” att besannas.
Först ut var Sofia Södergård som i Slick med sitt alter ego Qarl Qunt, en drag king som var så mycket mer än en dragshowkaraktär, blottlade både komiken och tragiken i den stelbenta ”maskulina” könsrollen, som fortfarande lever och frodas, bland annat inom hip hop-kulturen. Med butch realness som det står i programbladet, ett nytt begrepp för mig, lyckas hon framställa även den manlige mannens sårbarhet, en bedrift inom dragshowgenren som bygger på överdrifter larger than Life. När hon i öppningsnumret gör entré som en boxningschampion, fast med underlivet och därtill vidhängande del i centrum, till tonerna av ”Big Dick” når publikens gensvar stormstyrka (halva nöjet med en streetdansfestival är publikreaktionerna) och man undrar om det är ironin, ”butch realness” eller själva penisen som företeelse som hyllas. Bihanget visade sig vara en aubergine som Södergård tog ett elegant bett av. Det ena numret följde på det andra, en del både roliga och gripande och även lärorika, vad sägs om raggningsrepliken: ”Gjorde det ont? När du ramlade ner från himlen?”, en del var alltför mycket déjà vu som när Qarl Qunt dansade med en ”kvinna” i form av en röd klänning. Showen malde lite på tomgång efter ett tag, den var för lång men det är ju nästan alla koreografier. Hur som helst är multitalangen Södergård inte bara karismatisk hon är också auteur, koreograf, dansare och skådespelare, och jag hoppas få se flera personligheter, av valfritt kön, gestaltade av henne framöver.
Med Unvolution har Tove Rådmark och Linnéa Sonka gjort en appell om att rädda miljön, klimatet och haven; vi får till och med råd för att minska våra egna utsläpp i programbladet och uppmanas semestra inrikes! Lämpar sig dans för dylika konkreta uppfordringar och vädjanden? Å ena sidan skulle det få en att storkna i längden om koreografer i allmänhet skulle bli så här bokstavligt konkreta i sina budskap, å andra sidan kan det kännas välgörande efter de många mer introverta, psykologiserande och filosoferande stycken som är legio på dansrepertoaren. Det Rådmark och Sonka har gemensamt med många samtida koreografer, även inom det mer postmoderna fältet, är framställningen av dystopier. Intressantast var dock den här gången ovanligt nog utopin (helveten brukar ju annars vara så mycket mer fascinerande att se på än paradisen). Unvolution börjar med en vegetativt och animaliskt slingrande dans i ett slags ursprungligt växtrike av saftig sinnlighet och grön idyll med dansare i scenkläder av vad som ser ut som växtfärgade naturmaterial. ”Organisk symbios” är koreografernas egen karaktäristik av koreografin, och till musik av bland annat Eli Ben Avi & Emanuel Sonka, Makam, Atjazz och Gidge, blir denna dans en ”ren” njutning att betrakta. När det kommer till miljödystopin hade det krävts lite mer helvete, eller ett annat slags katastrof än den av sopsäckar som framställs, för att bli drabbande.
I Matilda Flebergs Outlive konfronteras vi av vitklädda dansare med krigsmålade ansikten i en grå miljö med slingrande rosa blommor här och var. Tristessen är parad med ett spirande ljusrött hopp. Premissen för hennes koreografi är enligt programbladet att våra medfödda instinkter ligger oss i fatet, när vi tolkar vardagliga komplikationer som dödliga hot, och triggar igång våra djuriska drifter. Det är en rätt komplicerad utgångspunkt för dans och man kan som publik med gott samvete lägga den därhän och i stället låta ögonen och ens spegelneuroner förföras av detta dansstycke som bubblar av koreografiska idéer. Streetdansen har i Flebergs form gått varvet runt och påminner om tidig modern dans à la Martha Graham och det känns helt rätt, paradoxalt nog. Streetdansen blir bara bättre och bättre när den låter sig inspireras av alla möjliga stilar, genrer och epoker. Den eklektiska mångfald som Urban Connection står för, får en att piruettera hela vägen hem.
Urban Connection på Dansens Hus 9 – 12 maj 2018.
Slick av och med Sofia Södergård. Ljus & teknik: Tobias Hallgren, Lumination. Gitarrsolo: Susanna Risberg. Video & projektioner: Tova Nyberg. Ljud: Karl Lund.
Unvolution av Tove Rådmark och Linnéa Sonka. Dansare: Elin Karlsson, Yingchou Han, Rebecca Livanou, Kevin Wedin, Arunas Mozuraitis, Tove Rådmark, Linnéa Sonka. Musik: Eli Ben Avi & Emanuel Sonka, Makam, Atjazz, Gidge, Four Tet, Leon Vynehall, Burial, CVPELL Tapecut, Burial. Ljuddesign: Tim Palmer. Ljusdesign: Tobias Hallgren.
Outlive av Matilda Fleberg. Medverkande: Lisa Arnold, Kevin Foo, Mia Hellberg, Milena Jacuniak, Fanny Svensson, Marco Wihlborg, Martin Wallin. Kompositör: Vaz.
Dans och andra konster 