”Sunny, yesterday my life was filled with rain/Sunny, you smiled at me and really eased the pain”. Många kan sjunga med i Sunny, Bobby Hebbs hitlåt från 1966, som det lyssnats till kontinuerligt i över femtio år, och i USA utnämnts till en av 1900-talets 100 mest betydande popsånger. Den är underbart stämningsfull, på samma gång lugn och extatisk, och ännu underbarare blev den i Awir Leons framförande på Dansens Hus i går tisdag, som upprepas i kväll onsdag den 25 april, i Emanuel Gats koreografi som lånat namn från låten.
Det är en lyxig koreografi. Men inte lyx relaterat till pengar utan till tid, till känslan av lekfulla dagar vid en strand, den lata eftermiddagen i en lounge eller de förväntansfulla timmarna före en fest (som någon annan arrangerar). Man kan associera till Matisses berömda målning av badande, Lyx, lugn och lust (Luxe, calme et volupté), i sin tur inspirerad av en strof i en av dikterna i Baudelaires Det ondas blommor (Les fleurs du mal): ”Allt är skönhet på denna kust/lyx, harmoni och rofull lust.”
Ja, man kan associera fritt och det är väl just frihetskänslan som ger njutningen i att vistas i den värld koreografen Emanuel Gats skapar. Det är en koreografi som påminner om abstrakt måleri. På samma sätt som låten Sunny rinner fram som vatten över en sten, rinner dansen fram som utstrykning av sololja över huden. Rörelserna är inte direkt sensuella, snarare sensibla och består inte av smekningar, men påminner om dem. Koreografin verkar utföras i en annan sorts atmosfär och inte i vanligt syre, utan i ett slags parfym som mättar scenen med andra molekyler än luftens. Dansarna bildar skulpturer som av sand, leker följa John eller förvandlas till badnymfer.
Men ingen lycka varar för evigt, inte ens i 60 minuter. Stämningen av loj lek bryts, och de badklädda dansarna byter till helt andra utstyrslar i guld, silver, rött, blått och tartanmönstrad kilt och till kantigare, hårdare rörelser och techno. Men konsertkänslan i dansen finns kvar. Dansarna är musiken, de dansar inte till den.
En dansare iförd helmask, påminnande om afrikanska masker, med blompotta på huvudet, insvept i fisknät och lammpäls inledde föreställningen som en ouvertyr, ett slags åkallan av gudarna som placerade verket i en dimension för sig själv. En passande inramning.
Scen: Dansens Hus. Verk: Sunny. Koreografi och ljus: Emanuel Gat. Verk: Sunny. Musik: Awir Leon. Av och med: Thomas Bradley, Annie Hanauer, Peter Juhasz, Pansun Kim, Michael Loehr, Emma Mouton, Genevieve Osborne, Milena Twiehaus, Sara Wilhelmsson, Ashley Wright.
Dans och andra konster 