Until the Lions: övergrepp och hämnd i tvåtusen år

Världsstjärnan, dansaren och koreografen Akram Khan är just nu tillbaka på Dansens Hus. Senast var han här 2015 med flamencodansaren Israel Galván i den bejublade föreställningen Torobaka, en fusion av flamenco och Khans personliga och fria version av klassisk nordindisk dans, kathak. Until the lions som hans nya dansverk heter bygger på en bok som i sin tur är en bearbetning av en berättelse som ingår i Mahabharata, diktverket på sanskrit från ett antal hundra år före Kristus, och det längsta poetiska epos man känner till, tio gånger så omfattande som Illiaden. Den i västerlandet mer kända Baghavad-Gita är en del av Mahabharata.

UTLVillette©JeanLouisFernandez039
Ur Until the Lions. Foto: Jean Louis Fernandez.

Dansformen kathak är lika gammal som Mahabharata. Akram Khans koreografi har sin grund i kathak, men innehåller element från annan mer samtida dans, akrobatik och kampsport. Kathak är i sig en berättande dansform och Under the lions episka ”rit” framförs på en rund scen, varierat och raffinerat ljussatt och med levande musik från fyra musiker på främst slagverk samt sång. Den handlar om ett ytterst aktuellt ämne: ett sexuellt övergrepp och en kvinnas hämnd på förövarna. Föreställningen är dock skapad långt innan Metoorörelsen. Övergrepp av detta slag är förstås lika gammalt som, ja, Mahabharata.

UTLVillette©JeanLouisFernandez068
Ching-Ying Chien tilldelades UK National Dance Award för Outstanding Female Performance (Modern) för sin roll i Until the Lions, 2017. Foto: Jean Louis Fernandez.

Det är en paradoxal njutning att se de mångsidiga och skickliga dansarna; trots de våldsamma ingredienserna är Until the Lions en skönhetsupplevelse av rang. Berättelsen utspelas på flera plan, också ett psykologiskt, och i flera tidsdimensioner samtidigt. Det är alltså ingen linjär berättelse helt lätt att hänga med i utan man får i stället leva sig in i den mångfacetterade och virtuosa dansen som också den har flera dimensioner: klassisk, samtida, estetisk, ornamenterad, stiliserad, våldsam, rå. De tre dansarna Ching-Ying Chen, Joy Alpuerto Ritter och Rianto gör ett överdådigt jobb och förenar i sina personer Kathaks formalistiska elegans med den samtida dansens hämningslöshet.

UTL4©JeanLouisFernandez031
Ur Until the Lions. Foto: Jean Lous Fernandez.

Det har tagit mer än tvåtusen år men nu börjar de kvinnliga gestalternas öden i de klassiska berättelserna (jämsides med dem i verkligheten) lyftas fram. Med Akram Khans ord: ”As in many myths, the female characters are often the unsung heroes, the figures of strength and imagination and endurance. It is their unsung stories in particular, that still haunt me today.”
Until the Lions ges på Dansens Hus 22, 23, 24 februari 2018. Regi/Koreografi: Akram Khan. Text: Karthika Naïr. Visual Design: Tim Yip. Ljusdesign: Michael Hulls. Originalmusik: Vincenzo Lamagna i samarbete med Sohini Alam, David Azurza, Yaron Engler, Akram Khan, Joy Alpuertor Ritter. Dramaturg: Ruth Little. Dansare: Ching-Ying Chien, Joy Alpuerto Ritter och Rianto. Musiker: Sohini Alam, Jospeh Ashwin, David Azurza och Norman Jankowski.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s