Konsertpianisten Per Tengstrand, prominent placerad vid sin flygel mitt på Dansens Hus stora scen, spelar Beethoven som en gud och det är så uppslukande att titta på hans kroppspråk, en koreografi i sig, med händer som från hög höjd mjukt attackerar flygens klaviatur, att man nästan blir irriterad när dansarna i Andersson Dance gör entré och därmed avbryter ens konsertanta seende och lyssnande. Nu måste man som publik plötsligt anpassa sina ögon och öron till dansen som på Anderssonskt vis har tvära kast mellan harmoni och disharmoni, balans och obalans, duo och duell, och man får lämna sina egna musikaliska fantasier därhän.
Alae (en pluralform för ala, latin för ”vinge”, ”flygel” som var ”ett av de båda mindre rum eller alkover som utan skiljeväggar öppnade sig åt sidorna i bortre delen av ett romerskt atrium” enligt Nationalencyklopedin) är titeln på detta dansverk ägnat Beethoven. Den internationellt hyllade och prisbelönte Tengstrand som turnerat världen över med bland annat ”Spöksonaten”och flera andra av Beethovens sonater är diaboliskt virtuos, och det hör inte till det enklaste att matcha hans tolkningar för en koreograf. Men den skicklige och erfarne Örjan Andersson, som för Dansens Hus senast skapade Ternery patterns for insomnia (han är fena på enigmatiska titlar) till Bachs Goldbergvariationer, går både med och mot musiken på karaktäristiskt inspirerat vis.
Anderssons koreografi är i första hand dansant, vilket inte är så självklart som man vill tro, och tar ut svängarna både kroppsligt och i rummet. Först ut är Javier Perez och Paul Pui Wo Lee som i ett pas de deux, pendlande mellan pardans och tvekamp, visar ett brett och frigjort rörelseregister i en nästan improvisatorisk stämning. Härnäst kommer Ida ”Inxi” Holmlund, i röd topp och silvriga tights, som i ett kvicksilverpräglat solo med händer böljande som simmande fiskar, och med en lika böljig och böjlig rygg, påminner om en elektrisk ål. Hon interagerar med pianisten och flygeln och ger både Beethoven och Tengstrand en match.
I andra akten ligger en sky av rök över scenen och stämningen är mörkare och mer dramatisk. Emotionerna är starkare, pulsen en annan men så blir det väl lätt till Pianosonat f-moll op. 57: ”Appassionata”. Beethoven skrev bara två baletter, sällan framförda, men desto fler koreografer har lockats av hans musik, till och med Månskenssonaten har förvandlats till ballet. Beethovens musik är nästan för ”bra” för balett, sig ”selv nok”, men Andersson lyckas väl genom sitt dialogiska sätt att skapa dans. Den lekfulle Beethoven träder fram och Tengstrands formidabla ekvilibristik blir sällsamt lätt att ta till sig.
Scen: Dansens Hus. Koreografi: Örjan Andersson. Musiker: Per Tengstrand. Dansare: Ida ”Inxi” Holmlund, Javier Perez, Paul Pui Wo Lee. Kostymdesign: Bente Rolandsdotter. Scenografi och ljusdesign: Chrisander Brun.
Dans och andra konster 