Striptease: En dekonstruktion

”Striptease” låter nästan oskyldigt i vår tid av gratis dygnet runt-tillgång till hårdporr på nätet. Och ett ganska snällt och sympatiskt intryck ger också den katalanske performanceartisten Pere Faura när han i hatt, kavaj och shorts kliver in på scenen för sin föreställning Striptease. Han föreslog spontant titeln när han fick en beställning om en produktion för Lilla scenen på Dansens Hus. Sagt och gjort, Faura fick helt enkelt skapa ett stycke som passade in på detta infall.

Han börjar utan preludier med själva avklädningen: först kastar han bort sin rykande cigarett, hatten åker av och så småningom kavaj och skjorta, men inte kalsonger eller skor (”riktiga strippor tar aldrig av sig skorna”, enligt uppgift). Faura har valt att utgå från kvinnlig striptease, en hårdkokt strippstil hämtad, ska det visa sig, från filmen Striptease från 1996 med Demi Moore, som med denna roll blev den dittills högst betalda kvinnliga stjärnan i Hollywood.

pere-faura_15_2017_liggande

De sexiga poserna och de skrevande benen avsedda att egga och upphetsa blir lätt löjliga och skrattretande när de utförs av en man. (Det är väl därför de manliga stripporna i gruppen Chippendales dansar så överdrivet kantigt, aggressivt och nästan parodiskt ”manligt”.) I ljuset av Metoo-berättelserna kan också detta att en man exponerar sig och sexualiserar sig själv upplevas som en form av övergrepp. När Pere Faura närmar sig publiken för att provocera och vidröra några utvalda påminner det om ”oönskad intimitet”. Trots att det godmodiga anslaget i begynnelsen nu har bytts ut mot något obehagligt gränsöverskridande skrattar publiken beredvilligt; komiken i att en man rör sig som en kvinnlig, om än tuff, strippa överväger.

Efter ”akten” blir det dags för en teoretisk genomgång på akademisk nivå om Stripteasens subversiva kraft och om dess ”construction of eroticism”. Övergången från den kroppsliga till den intellektuella nivån blir också den skrattretande och i allt snabbare och halsbrytande takt levererar Faura en blandning av högtflygande resonemang och hjärnvindlande snömos. Att blanda in långa haranger av tal i en strippföreställning är dock inget nytt. Gypsy Rose Lee (1911-1970), en av världens mest berömda och respektabla strippor, hon visade ytterst lite hud, framförde på sin tid en akt som var lika mycket stand-up som avklädning.

Så blir det scenväxling till filmvisning och vi får då se Demi Moore i det nummer Pere Faura utgått ifrån. Det intressanta med det är hennes aggressiva hårdhet som framstår som ytterst maskulin särskilt i kombination med de manskläder hon bär, och att detta anses så otroligt upphetsande för de män som hon uppträder för i filmen. Moores striptease är i analogi med dagens porr som ofta bygger på dominans, underkastelse och förnedring.

Härnäst rullas så en helt annan film upp på vita duken. Vi får se oss själva däruppe. Pere Faura har filmat vissa avsnitt med kameran riktad mot publiken under föreställningens gång. Här uppmuntras vi att skratta åt vissa av publikens reaktioner. En närgångenhet som inte är oproblematisk. Man känner sig avklädd, om än inte naken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s