Dans från växtriket

Virpi Pahkinen har liknats vid ett ”djurlikt väsen” (Cullbergpriset) men i hennes senaste verk Ichos som just nu ges på Dansmuseet framstår hon snarare som hämtad från botanikens värld. Hon liknar dock inte någon vän liten blomma, snarare en köttätande växt. Åtminstone i första tablån där hon, belyst i rött, i en obeskrivbart invecklad position dansar med fingrar och händer, som ser ganska farliga ut.

Innan denna märkliga och anslående öppning har vi fått se en splitterny kortfilm som hör till det mest spännande i hela föreställningen. Pahkinen dansar här med Oskar Landström, en manlig motsvarighet till henne själv, invid en jättelik trädrot där de båda interagerar med trädets rötter och blir en del av jord, rottrådar och naturen. Det mänskliga går över i en annan form, vilket kan sägas vara utmärkande för Pahkinens koreografi. När man ser dans som denna känns det som att få nya fåror i hjärnbarken.

I Ichos samarbetar Pahkinen med Mika Takehara, slagverks- och marimbasolist, som låter som en hel orkester och också tar egna rösten till hjälp för att skapa en klang- och ljudvärld minst lika säregen som Pahkinens koreografi.

När tempot trappas upp och Pahkinen dansar mer konventionellt men med typiska Pahkineska armrörelser som får henne att se ut som en prästinna i ett hemligt tempel i det gamla Egypten, eller som en snurrande dervisch i bronsorange klädnad, kommer man som åskådare in i ett mer kontemplativt betraktande att vila i.

Virpi Pahkinen får oss att förstå den fascination som de tidiga moderna danspionjärerna som t.ex. Isadora Duncan, Ruth St. Denis och Mary Wigman väckte. Hon är likt dem i första hand solist (även om hon gjort fina ensemblekoreografier som Volti Subito) och gör en utpräglat uttrycksfull dans som bygger på hennes egen personlighet. Hon går dock ett steg längre på abstraktionsstegen än vad pionjärerna en gång gjorde. Ändå känns det passande att hon på Dansmuseet råkar dansa framför en stor affisch föreställande ”Caryathis” , en avant garde-dansare och koreograf som var verksam på 1920-talet och blev känd för sin dans till Saties La belle excentrique.

Ichos ges på Dansmuseet Tis 10 nov kl. 18, Ons 11 nov kl 12.30, Tor 12 nov kl. 18, Fre 13 nov kl 18, Lör 14 nov kl. 14, Sön 15 nov kl. 14.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s