Dimhöljd dans

För att bli insläppt till Helena Franzens nya dansverk Out of reach i Kulturhuset måste var och en i publiken dra på sig i en florstunn pappersponcho och vita s k tossor, alltså skoöverdrag typ läkarmottagning. Det förlänar evenemanget ett antibakteriellt anslag och en viss klinisk stämning vilar också över hörsalen där både golv och stolar går i vitt. Fläckvis dimma härskar över scenen och dansarna, också de i olika vita nyanser, liknar en skön förening av älvor och laboratoriebiträden. Eleganta laboratoriebiträden vill säga, Tove Berglunds kostym är fabulöst snygg och kunde ha burits upp på modevisning och gjort succé.

Det svänger om Franzéns koreografi, ett sväng av svalt slag till att börja med men temperaturen höjs stegvis om än aldrig till riktig hetta. Även om man blir lätt hypnotiserad av denna organiska, böljande dans, och Jukka Rintamäkis skönt suggestiva musik, vilar det samtidigt något återhållet och kontrollerat över det hela.

Men Helena Franzéns koreografi är inte bara ett eget språk, utan ett eget universum som man sakta förförs av och kapitulerar inför efter hand. När jag läser i programbladet vad Out of reach är tänkt att handla om, vilket jag gör först efter föreställningen, tycker jag det låter alltför prosaiskt. Kanske har koreografen ofta fått frågan vad hennes koreografi handlar om och känt sig nödgad att skriva en programförklaring som säger att stycket berör ”dilemmat om att vilja vara behövd, samtidigt som behovet av självständighet är starkt”.

Själv har jag under föreställningen befunnit mig på en drömsk och dimhöljd plats. En plats med två mystiska små högar av alldeles vitt grus, som jag fortfarande funderar över: var det mångrus? Älvor alternativt utomjordingar har kommunicerat med varandra och oss i publiken med ömsom välbekanta, ömsom gåtfulla meddelanden. Meddelanden från en annan vintergata.

Jag återlämnar min pappersponcho och mina skovöverdrag med viss tvekan. Tillbaka till planeten jorden.

Out of reach ges på Kulturhuset Stadsteatern mellan den 17 och 25 oktober, 2015. Dansare: Philip Berlin, Katarina Eriksson, Åsa Lundvik Gustafson, Annika Hyvärinen, David Norsworthy. Koreografi: Helena Franzén, Musik: Jukka Rintamäki, Scenografi: Karin Lind, Kostym: Tove Berglund, Sömnad: Sidi Fjellström, Ljus: Markus Granqvist, Projektion och foto: Håkan Jelk, Produktion: Lena Uhlander.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s