One woman show

Charlotta Öfverholm är inte en koreograf som gör det lätt för sig. I Lucky som ges inom ramen för den festival som ägnas henne på Dansmuseum gör hon sin entré från takhöjd. Hon tar sig ner längs ett grovt rep som hänger som en lian i den pistagegröna före detta jugendbankhall som nu är museets scen för samtida dans. Festivalens tema är Fucking burn it: Age on Stage. Jag har ingen aning om hur gammal Öfverholm är men trots att man kan konstatera att hon har en del fåror här och där är hon forever young i sin dans. Hon är ett slags dansens rockstjärna och så långt från postmodern minimalism man kan komma.

Lianen hon dansar sig ner för påminner om en navelsträng. Detta är en föreställning som inte väjer för de stora frågorna: födelse, liv, död, kärlek och lycka. Efter födelsen står vi inför döden innan vi vet ordet av. Men Charlotta Öfverholm tänker fucking burn it. Och det gör hon med besked. Hennes one woman show har både humor och humör. Den är en existentiell cabaret som man både kan dras till och skygga för. Jag dras till energin, det utlevande, det rasande, det roliga ­ ̶  men vill inte gärna att denna publikdomptör ska dra upp mig på scen vilket jag lyckligtvis undkommer. Ett par tre andra gör det däremot inte, men de klarar sig utmärkt väl, kanske var de vidtalade på förhand. De såg i vilket fall väldigt vältränade ut.

Lucky har också ett slags evolutionärt tema. Vi människor tog oss ner för träden och kom ut på savannen och vips var civilisationen över oss och tvingade in oss i ett automatiserat själsdödande arbete, vilket Öfverholm illustrerar tydligt och klart. Hellre då rida i väg till häst över vidderna, vilket också illustreras. Ett par röda högklackade skor som stått på scenen från början försöker hjältinnnan få på sig men hon lyckas inte utan stapplar enskodd runt. Som bäst är Charlotta Öfverholm när hon dansar till en rockballad, här stämmer allt. Mindre väl lyckas hon till Frank Sinatras Luck be a lady, men hon är ju ingen lady, hon är en urkraft, en tekniskt drillad urkraft, som ger oss handfasta perspektiv på livet.

Idé, koncept, koreografi och dans: Charlotta Öfverholm. Medkoreograf: Dwight Roden. Repkoreografi: Linnea Backgård. Lucky ges den 13 oktober kl. 19 och den 16 oktober som en del av seminariet Age on stage. Läs mer på Dansmuseets hemsida.