Den som till äventyrs saknat de klassiska teaterridåerna på de samtida scenerna får sitt lystmäte av Theatre of Dreams som visas på Dansens hus till och med den 4 oktober. Ridåer dras isär och ihop, från olika håll, och i olika lager – kompakt svarta, bronsglänsande bruna och rödbelysta – och öppnar glipor, rum och flyktiga passager hämtade både ur nattens drömrepertoar och från livets allvar.
Eftersom det är Hofesh Schechter (känd för sina vilda koreografier) som är i farten så serveras vi brutala iscensättningar med desperat gestikulerande människor som vill iväg men som inte kommer ur fläcken, precis som i drömmen.
Till en mullrande och trummande remsömnslik musikkuliss växlar de rörliga tablåerna oupphörligt och man sitter fascinerat fastnaglad av de förbiilande scenerierna av krängande kroppar som vanmäktigt alternativt frenetiskt fäktande VILL någonting. Men inte helt klart vad. Kropparna rycker, slänger och skakar och är som hämtade från envist återkommande drömmaterial uppstiget ur det undermedvetna.
Ett kärt tema hos Hofesh Schechter är folkdanssteg och -formationer som återkommer i alla hans koreografier. I Theatre of Dreams är det i form av snabbt förbifarande drömfragment. Kan det vara en av orsakerna till Hofesh Schechter popularitet världen över att människor älskar att se när en grupp dansar i synkron samstämdhet? Finessen hos Schechter är att det samtidiga bryts av skarpa dissonanser och abrupta kursändringar.
Här dyker plötsligt också en spritt språngande naken karl upp med gungande gång som en förtida människoapa. I en annan scen är det en naken man döljande sitt kön som snabbt försvinner ur vår åsyn. Är det månne inspirerat av det Sigmund Freud kategoriserade som ”Blygseldrömmen att vara naken”?
Hela verket är högdramatiskt men i halvlek, efter att publiken uppmanats att resa sig i bänkarna och gunga med till musiken som ett slags pausgympa, ges plats för några välbehövliga stillsammare scener med uttryck för en anings aning sensualism och ömsinthet i vaggsångstempo. Men underbart är kort.
Schechter och hans dansare (märkligt anonyma, nämns inte vid namn i informationsmaterialet) vill framför allt övermanna oss med sina ihärdigt artikulerande armar som i en strid ström talar till oss ordlöst men med starka känslor. Utbrott följer på utbrott och man kan känna sig som körd i en centrifug. En centrifug av eruptiva affekter. Allt slutar stilenligt som ett psyksammanbrott eller fyllefest i en kakofonisk slutdans. Häftigt är ordet.
Scen: Dansens hus till och med den 4 oktober 2026. Koreografi och musik Hofesh Shechter Framförs av Hofesh Shechter Company Ljusdesign Tom Visser Kostym Osnat Kelner Biträdande konstnärlig ledare Bruno Guillore Musikalisk samarbetspartner Yaron Engler Scenografi Niall Bla
