Förra gången jag såg ett verk av Emanuel Gat, israelisk koreograf baserad i Frankrike men synnerligen internationellt efterfrågad, var 2018 på Dansens Hus. Den gången var det Sunny, som dansades till techno och inte minst till hitlåten ”Sunny” av Bobby Hebbs. Koreografin överväldigade mig med sin lekfulla sensualism för att inte säga sensibilitet och överrumplande variationsrika karaktär utförd av enastående dansare.
I Lovetrain2020 (ett arbete som avbröts av nedstängningen under pandemin för att därefter återupptas) som nu gästar Dansens Hus är det musik av popduon Tears for fears och deras 1980-talshittar som gäller. Musik som övermannar en med sin invasiva pulserande rytm och sina mörka känslor och texter.
Ett mörker råder också över scenen som domineras av svärta och röktunga skyar. Det är som att befinna sig i en månbelyst natt men med molnslöjor som oupphörligt tätnar, skingras och tätnar igen.
Ljusdesignen också den av Emanuel Gat med en klärobskyr värdig Caravaggio ger starka kontraster mellan ljus och mörker och skapar en dramatisk intensitet.
I detta mörker lyser dansarna som fyrbåkar iförda draperade barocklika kreationer i stoffer som skimrar av siden i smörblomsgult, midnattsblått, kakaobrunt, dimgrönt, rosalila, purpur med guldinslag och kviltat svart. Kostymen som är av Thomas Bradley, tidigare dansare i Emanuel Gat Dance, är närmast kubistiskt ihopsatt påminnande om avant-gardemodet hos Vivienne Westwood eller Alexander McQueen.
Till en början är det lätt för mig att precis som av Sunny bli överväldigad också av dansen även den här gången. Den är energisk, kraftfull, storstilad och ”högljudd” dominerad av spring och hopp över scenen, tafattlekar och höga bensparkar. Det finns en rå energi och glädje över att finnas till som kommer till uttryck i ett bejakande av liv, dans och kärlek. Stycket heter ju inte för inte Lovetrain.
Här finns också välbehövliga tysta och stilla partier liksom sekvenser dominerade av illustrativa gester och armrörelser som påminner om indisk dans.
Men det raffinemang som finns i ljussättning, kostym och musik har ingen motsvarighet i koreografin som är märkligt ”okoreograferad” och som upprepar sina hopp och förflyttningar över scenen in absurdum. Detta fick sin förklaring i eftersnacket med Emanuel Gat där han berättade om sitt arbetssätt som består i att ge ramar för verket som improviseras fram i samarbete med dansarna.
Otyglad dans kan vara underbart i mindre partier men när ”det vilda” får bre ut sig i över en timme blir det lätt formlöst och onyanserat.
Lovetrain2020 ges på Dansens Hus i Stockholm till och med 8 november 2025
Koreograf och ljusdesign: Emanuel Gat Dance. Dansare och medskapare:Eglantine Bart, Tara Dalli, Noé Girard, Nikoline Due Iversen, Pepe Jaimes, Gilad Jerusalmy, Olympia Kotopoulos, Michael Loehr, Emma Mouton, Rindra Rasoaveloson, Abel Rojo Pupo, Sara Wilhelmsson. Teknisk ledning och ljusövervakning: Guillaume Février Ljuddesign: Frédéric Duru Musik av Tears For Fears: Ideas as Opiates, The Prisoner, The Working Hour (piano version), Mad World, Pale Shelter, Memories Fade, The Way You Are, Listen, Everybody Wants to Rule the World, Shout, Famous Last Words, Sowing the Seeds of Love. Kostym: Thomas Bradley
Dans och andra konster 