Varje gång man går och ser en ny samtida dans-föreställning hoppas man få se något nytt, något man inte sett förut. Oftast gäckas förhoppningen. Så plötsligt händer det! Till en början. Om någon skulle fråga mig om hur Mari Carrascos Burn baby Burn på Elverket är skulle jag entusiastiskt säga ”Gå och se den!”… men sen lägga till ”Kanske blir du besviken”.
Det börjar så bra. En filmstjärnesnygg Riccardo Zandoná i vinröd smoking står och röker en cigarett och ser lagom utlevad ut. Framför en ridå! Bara en sån sak. (När såg man senast en ridå på dansscenen?)
Pulsen i bakgrundsmusiken höjs alltmer. Och under denna rätt långa ouvertyr och ännu en cigarett vill man verkligen att showen ska börja. Det gör den med besked. Efter att han dragit isär ridån river Zandoná igång dansen med häftiga utlevande och attackerande groovy rörelser.
Det oöversättbara ordet groove, Wikipedia försöker med sväng, är ett nyckelord för hela föreställningen. Enligt uppgift är detta Marie Carrascos tredje verk på ”temat groove”. Den bästa definitionen av groove är troligen följande: ”You can feel it, but you just can’t explain it.”
Snart är de tre på scenen, Jennifer Wallén och Carla Mardones Ekberg också i vinröd smoking, tillkommer. Men alltmer förvandlas den häftiga, maffiga, utlevande aspekten av groove till den andra aspekten som detta engelska ord också täcker: ”att falla in i en trall eller i en rytm” och till och med ”att fastna i slentrian”.
För de minimala skruvande rörelser som dansarna ägnar sig åt som i en trans, eller för all del som i groove, och ofta med ryggen mot publiken, är till en början hypnotiskt suggestiva men blir i längden inte tillräckligt sceniska. Dramaturgin och dramat finns framför allt i Mikael Karlssons övermannande, pulserande och alltmer dramatiska musik. Vid ett tillfälle påminner den om musiken till duschscenen i Hitchcocks Psycho.
Kanske är vi på ett motell? Dock inte Bates. I reklamtexten om föreställningen suggererar man fram ”Viking Lines karaokebar klockan fem på morgonen om David Lynch regisserat tillvaron tillsammans med Wednesday Addams”. OK för Viking Lines karaokebar klockan fem men Lynch och Addams hade onekligen tillfört mer spänning.
Föreställningsfoto: Thomas Zamolo
Dans och andra konster 
https://www.c-print.se/post/burn-baby-burn
https://www.c-print.se/post/the-2024-best-list
https://www.dn.se/kultur/i-grooviga-burn-baby-burn-ar-det-omojligt-att-sluta-dansa/
GillaGilla