En professor i koreografi måste väl göra särskilt bra koreografi? Svaret är ja. Rasmus Ölme, professor och forskare vid Den Danske Scenekunstskole i Köpenhamn, har med Det är ingen idé skapat ett nästan oupphörligt uppslukande, visuellt intressant dansverk. Jag betraktar det nyfiket utan att ha en aning om vad det handlar om, egentligen. Men man kan associera fritt och för mig handlar det om minnet. Minnets labyrinter och olika skikt. Ibland lyser det upp därinne i hjärnvindlingarna, börjar blinka, för att till sist slockna.
Frasen ”Det är ingen idé” är en negation i dubbel bemärkelse. En negerande uppmaning som förintar alla initiativ, och ett uttalande som dömer ut eller betygsätter. Men Ölme syftar här på att han har ingen ny idé bakom verket utan i stället har letat sig tillbaka i kroppsminnet till sitt debutverk ett tjugotal år tillbaka i tiden.
Det börjar med fötter. En fot tittar fram bakom en liggande skärm på scen. Sen en fot till och en sko som visar sig från skärmens andra sida. Skärmen viks undan och nu får man se tre män, i sina bästa år och i chinos och skjortor, som med lysrör i famn långsamt höjer sig upp från liggande och börjar utforska mörkret omkring dem.
En av dem är musikern Jean-Louis Huhta som tar plats vid mixerbordet. Musiken är till en början som hjärtslag och pulserar uppfodrande i rummet. Dan Johansson och Rasmus Ölme byter ständigt riktningar och med pendlande och pekande armar navigerar de i rummet och minnet omgivna av lysrör. Det är på allvar men med antydan till lek.
Några av lysrören börjar svänga från taket och i styckets andra avdelning tillkommer ord, yttranden, ytterligare negationer: ”Inte här”, ”Inget material”, ”Ingen idé”. Så småningom ”Någon gång, någonstans”, som uppdykande minnesfragment.
Ljusrören bildar ett vaktande landskap omkring männen. Mot slutet får livemusiken ett hetsigare, starkare beat och lysrören får en stund glänsa i en ljus- och ljudshow på egen hand. Materien, tingen tar över, innan de tre männen återförenas på scenen.
Här finns alltså ingen idé eller något budskap, det är l’art pour l’art, och meningen finns inom var och en av oss i publiken.
Det är ingen idé ges på Elverket, Linnégatan 69 i Stockholm till och med 24 februari. Koreografi Rasmus Ölme Dans Dan Johansson och Rasmus Ölme Livemusik Jean-Louis Huhta Ljus Maria Ros Producent Linda Adami Foto Thomas Zamolo
Dans och andra konster 