Sjörövarbalett. Le Corsaire på Kungliga Operan

Den sagovärld som de klassiska helaftonsbaletterna vill förföra och förtjusa oss med funkar inte riktigt i Le Corsaire. Visst finns här som sig bör en drömscen, i det här fallet framkallad av ett opiumrus som ger upphov till extra allt. Och visst klingar här svärden, blixtrar dolkarna, bolmar vattenpipan och vippar lösmustascherna men huvudhandlingens handel med beslöjade kvinnor som säljs som slavar till ett harem, och kampen om det levande bytet mellan en pascha och en pirat, är på samma gång alltför 1800-talsmässigt förskönande och alltför nedslående aktuell för att vara saga och fantasteri.

Le corsaire, The corsair, Korsaren bygger löst och fritt på ett epos av Lord Byron (1788-1824), den melankoliske och liderlige romantikern vars far var sjöfarare. En ”korsare”, dvs sjörövare, korsar de sju haven och kryssar sig fram över vågorna. Och krysset går igen i både koreografi och scenografi i denna nytolkning av koreografen José Martinez. Han arbetar genomgående med korsande diagonala rörelser och befriar den klassiska baletten från dess cirkulära tvångströja. Man andas friare. Scenografen Marie í Dalie, som också gjort kostymen, har korsat segelmaster som utgör ett dominerande kryss i sjörövarnas grotta, en fristad från auktoritära styren.

Men vi återkallas paradoxalt nog till balettmekaniken à la Petipa i drömscenen som utspelas i en förtrollad palmlund, en droginducerad hallucination i technicolor. Palmerna vajar, fåglarna flaxar mot skyn och ballerinorna i fluffig marängrosa tyll med pistagegröna inslag är som uppskruvade dockor i perfekt symmetri. Det finns en gotthumörframkallande galen absurdism i denna scen med kontrollerade urverksleksaker och pårökt pascha till taktfast balettmusik med blås.

Vad Le Corsaire i övrigt är är främst ett antal virtuosa solonummer och ekvilibristiska pas de deux även i denna nya version ”efter Petipa”. (Vad som är Petipa och vad som är Martinez framgår här inte helt självklart). Förresten var det med ett solo och ett pas de deux med Margot Fonteyn ur Le Corsaire Nurejev först slog västvärlden med häpnad när det begav sig.

Och häpnar gör man även i Kungliga Balettens version som ger denna klassiska helaftonsbalett för första gången. Dansarna står på topp, på internationell topp, med en teknisk briljans jag inte sett på Stockholmsoperan förut. Det är främst de manliga dansarna som får en att tappa hakan.

I huvudrollen som piraten Conrad är Daniel Norgren-Jensen som alltid stilren och elegant även om han envisas med att vara mer gentleman och ”danseur noble” än sjörövare. Dmitry Zagrebin slår knockout på publiken med sin dödsföraktande bravur i akrobatiska snurrar och halsbrytande hopp som slavhandlaren Lankendem. Kentauro Mitsumori som Ali är elektrifierande på scen och får en att hålla andan av spänning. Man får en känsla av att vad som helst kan hända trots att han spiksäkert utför det han ska. Ett konststycke. Carl Petrini Sjögren som Birbanto, piraten som utmanar Conrad, har attack och inlevelse och inger hopp om framtiden också för dansare från Kungliga Svenska Balettskolan.

Luiza Lopes och Anna Cecilia Meyer är lika säkra i de kvinnliga huvudrollerna som Medora respektive Gulnara men har inte fått sig en lika tacksam koreografi till del. I denna traditionella balett är de kvinnliga dansarnas lott att tillföra sensualism, bland annat som odalisker. Men koreografin är alltför försiktig både vad gäller erotik och politik.

Den höga energi som strömmar ut från scenen, och från orkesterdiket under ledning av Alexei Baklan, som formas i njutbar dans läggs på en historia som inte uppdaterats tillräckligt vad gäller teman och gestalter.

Foto: Håkan Larsson, Sören Vilks

Le Corsaire Balett i två akter. Ges på Kungliga Operan till och med den 18 november 2023. Koreografi: José Martinez, efter Marius Petipa. Musik: Adolphe Adam, Cesare Pugni, Léo Delibes, Riccardo Drigo. Orkesterarrangemang: Alexei Baklan. Dirigent: Alexei Baklan. Scenografi och Kostym: Marie í Dali. Ljus: Ellen Ruge. Videodesign: Johannes Ferm Winkler.

I huvudrollerna på premiären den 27 oktober, 2023: Daniel Norgren-Jensen (Conrad), Luiza Lopes (Medora), Dmitry Zagrebin (Lankendem), Anna Cecilia Meyer (Gulnara), Kentauro Mitsumori (Ali), Carl Sjögren (Birbanto).

Lämna en kommentar