Välartad klubbkväll. Dugan/Naharin på Kungliga Operan

Att göra en halvtimmes dansverk är en helt annan sak än att göra ett på tio minuter. William Dugan, dansare i Kungliga baletten, konstaterar det själv när han nu fått chansen att på stora scenen göra vad han vill utan begränsningar. ”Jag måste erkänna att det var lättare när jag hade stramare ramar”, citeras han i programhäftet.  

För Kungliga Operans experimentverksamhet ”Young Choreographers” har Dugan tidigare bland annat gjort tiominutaren Doin’ It Right som var fräsch, fräck och kul underhållning i snabbt tempo men i den 31 minuter långa If It Feels Good … tar rörelsematerialet i stället snabbt slut långt innan halvtimmen gått. Man måste ta till strobeljus i slutet för att något ska hända, ett klassiskt varningstecken på idétorka.

Det började läckert med elegant klassiska poser ”larger than life”, uppiggande höga benlyft och virtuosa tåspetspiruetter till Rebecca & Fionas dunkande housebeat. Men efter ett tag känns koreografin som en evighetsloop precis som musikens pulserande ljudmatta.

Ett par försök till berättelse har lagts in, en om att känna sig utanför på festen, men det är skissartat och utvecklas inte.

Det är en alltför välartad och städad klubbkväll som bjuds. Till den lite naiva skoldansstämningen bidrar kostymen av Mayumi Yamaguchi Modigh som klätt de kvinnliga dansarna i vita, korta, kyska klänningar med karamellfärgade underkjolar. Långa svarta handskar kolliderar med deras isprinsesselook men ger en viss välbehövlig om än anakronistisk chic svärta.

Det är skickligt dansat rakt igenom, både de kvinnliga och de manliga dansarna får tillfälle att briljera och ta ut svängarna vilket är gotthumörframkallande, men koreografin upprepar sina tricks till leda.

Tråkigt har man inte en minut på Ohad Naharins Minus 16 som är en riktig magsugare. Detta eklektiska stycke dansverk erbjuder snabba känslokast. Det som uttrycks på scenen avgörs av betraktarens öga och här kan man läsa in argaste vrede, djupaste sorg, desperat utmattning och hänförande lycka till judisk folkmusik, Vivaldi, Chopin, mambo och standardlåtar som Sway with me. Det tål att ses många gånger och hittills har detta 26 år gamla verk getts på Kungliga Operan vid sjutton tillfällen och jag har recenserat det två gånger förut och tänker inte göra det igen. Jag kan bara konstatera att dansarna var hänförande denna kväll.

Sedan kan man undra vart Kungliga baletten är på väg. Det är förståeligt att nya balettchefen Anders Hellström inte hunnit lägga sin prägel på programmet ännu men att Svansjön ska ges 20 gånger under hösten och kommande vår och att hela vårsäsongen 2026 endast består av nypremiärer är oroväckande stillastående.

Dugan/Naharin med If It Feels Good… av William Dugan och Minus 16 av Ohad Naharin hade urpremiär på Kungliga Operan den 24 oktober 2024 och ges till och med den 11 november.

Lämna en kommentar