Alla välgjorda dramer skulle kunna kallas för Hemligheter och lögner, har någon sagt. Och det stämmer väl in på Gertrud Larssons Blåvingar, en komedi som visar sig utvecklas till ett riktigt drama, om än med komiska vändningar.
Här möter vi tre kvinnor, 55 +, barndomsvänner på vandring i mörka skogen. De gestaltas skickligt av Sylvia Rauan, Anna-Lena Efverman och Frida Bergh som distinkt har fångat dessa tre olika karaktärer såväl i replik som kroppsspråk. Dessutom kan de sjunga. I finalen blir det rena musikalen.
Och som sagt de ljuger. Någon fantiserar fram ett rikt sexliv, fast av det mest förbjudna slaget. En annan har ett sådant, om än inte lika förbjudet, men det måste döljas. Och en tredje har en förljugen tolerans för båda.
I andra akten är det dags för avslöjanden och upplösningar och farselementen accelererar. Och vändningen överraskar i sin våldsamhet.
Blåvingar är hela tiden underhållande, om än inte alltid skrattframkallande, och ger oss samtidigt en desillusionerad och mörk bild av vänskap. Man går inte direkt upplyft ifrån den, men jag blir än mer övertygad om att aldrig ljuga. Om det inte är absolut nödvändigt.
Föreställningsfoto: Alina Harmash
Blåvingar ges till och med 30 oktober, 2024, på Boulevardteatern/Ö2 Scenkonst, Götgatan 73, Stockholm. Manus och regi: Gertrud Larsson. Med: Sylvia Rauan, Anna-Lena Efverman, Frida Bergh. Dekormåleri, grafisk design och piano: Jenny Svenberg Bunnel. Ljusdesign: Jacob Willén. Foto: Mete Aakerholm.
Dans och andra konster 