När Nurejev ursprungligen skapade sin egen version av Svansjön för Wienoperan i mitten av sextiotalet blev den ironiskt benämnd ”Baletten Siegfried”. Nurejev hade nämligen väsentligt utökat sin egen roll som prins Siegfrid. Han ville dansa så mycket som möjligt medan han kunde och det var ju honom publiken ville se.
Tjugo år senare, som balettchef på Parisoperan, lyckades han till sist efter protester från dansarna föra upp sin egen Svansjö också i Paris. Nu i en ytterligare reviderad upplaga. Eftersom han var för gammal för prinsrollen tog han sig an den onda gestalten i denna saga och gjorde den till en dubbelroll eller ska man säga dubbelnatur, dels som den unge prinsens lärare, dels som trollkarlen Rothbart, en personifikation av den rena ondskan.
Som så många sagor är Svansjön en saga om kampen mellan ont och gott och vilken sida som vinner beror på vilken version man ser. Det finns åtskilliga slut, även av den klassiska varianten som stöder sig på den ursprungliga av Marius Petipa och Lev Ivanov från slutet av 1800-talet. Men som Nurejev sa om att försöka återskapa klassikerna precis som de var: ”Det är rent nonsens”. Samtidigt ville han föra traditionen från rysk balett vidare till väst.
Det är väl ingen större spoiler att avslöja att i den Svansjö, Nurejevs alltså, som denna säsong ges på Kungliga Operan till och med den 20 april 2024 så är det ondskan som segrar. Det känns extra hemskt i nuläget. Att associera trollkarlen Rothbart till Putin är inte särskilt långsökt.
Prinsen å sin sida ter sig som en världsfrånvänd drömmare. Han är introvert eller möjligen bipolär; hans två stora solon är diametralt motsatta. Fyra dansare får chansen att gestalta prinsen under denna vår. I den föreställning jag just sett var det Darrion Sellman, direkt från kåren, utan att passera någon hierarkisk solistutnämning, som fick axla denna eftertraktade roll.
Han ser ut att ha så långa ben och armar att man hinner oroa sig för hur han ska hinna veckla ut dem. Det tar nämligen en evighet innan prinsen börjar dansa. Först ser han ut att sitta och sova och sedan går han distraherad och tittar ut genom slottsfönstren. Han verkar måttligt road av alla de uppvisningsdanser som denne nu giftasvuxne unge man föräras. Varken kvinnor eller män, Nurejev lät en polonäs framföras av endast manliga dansare, verkar intressera honom.
Så till sist kommer prinsens första solo i den cantilena-stil som Nurejev introducerade för manlig dans: en lyrisk, mjuk och flytande adagiostil som framhäver dansarens linjer. Och linjer har han Darrion Sellman, extra långa sådana och han fraserar med dynamisk aplomb. Mindre övertygande är han som skådespelare i de icke dansanta partierna, ändå får han fint fram prinsens utanförskap, mycket i kraft av sin gängliga ungdomspersona.
Fyra nya svandrottningar är också på g. Maya Schonbrun, också hon som Darrion Sellman anställd i kåren sedan 2022, och likaså hon upphöjd utan att vara solistutnämnd, paras ihop med Sellmans prins.
Schonbrun får fram en särskild skir sprödhet som Svandrottningen Odette vilket gör att man verkligen ömmar för hennes öde att ha blivit förtrollad till svan. Och som Odile, den falska svarta svanen förvillande lik den Odette som prinsen förälskat sig i, excellerar hon med en teknisk briljans som framstår som självklar för henne. De berömda fouettéerna (pisksnärtspiruetter) är i hennes version en ren njutning att betrakta, och den leda som kan infinna sig vid detta gamla bravurnummer är som bortblåst.
Som Rothbart är Calum Lowden som så ofta de små medlens mästare och hans fotarbete i trollkarlens solo infernaliskt. Ensemblepartierna är närmast perfekt koordinerade och svanornas synkronicitet hypnotiserande.
Men när Putin, nej jag menar Rothbart, i rovfågelgestalt rövar bort Odette mitt framför ögonen på Siegfried och stiger mot skyn med henne i sina klor vill man bara ropa: Nej, nej, detta får inte ske!
Foto: Håkan Larsson. På bilderna ser vi Luiza Lopes som Odette och Kentaro Mitsumori som Prins Siegfried.
Svansjön i Rudolf Nurejevs koreografi ges på Kungliga Operan vårsäsongen 2024 till och med den 20 april. I rollerna som Odette/Odile, Prins Siegfried, Trollkarlen Rothbart alternerar olika dansare. Se www.operan.se för rollistor.
Dans och andra konster 