Föga anade Hilma af Klint att de målningar som hon gömde för världen en dag skulle bli närmast överexponerade, inte bara i form av utställningar utan också som affischer, tygkassar och mattor; att de andliga målningar hon utförde på gudomligt uppdrag skulle omvandlas till mondän heminredning i miljardärshem på Manhattan.
Knappast hade hon väl heller kunnat föreställa sig att inte bara hennes spiritistiska konst utan också att hennes kärlekshistorier med kvinnor skulle ligga till grund för teater och modern dans 80 år efter hennes död.
Eller kanske förhåller det sig tvärtom, övertygad som hon var att hon var utvald av höga andar att framföra himmelska budskap för framtiden, att det var just så det skulle bli (minus merchen) när tiden var mogen. Mogen för både modern konst och lesbisk kärlek.
I Kretsen – Om Hilma af Klint, av Emy Stahl, som just haft urpremiär på Klarascenen på Kulturhuset Stadsteatern, upptäcks de kroppsliga, vaginala komponenterna i Hilma af Klints abstrakta motiv av den unga kvinnosakskvinnan Augusta ”Gusten” Andersson, livfullt gestaltad av Beata Hedman.
Gusten blir Hilmas nya kärleksföremål efter livskamraten Anna Cassel, vars inre stridigheter fångas fint av Frida Hallgren, och här finns ett triangeldrama mitt i den konstnärliga kamp som utgör pjäsens huvudsakliga motiv.
Inslagen av expressiv utrycksfull dans accentuerar den fysiska ansträngning som det måste ha varit att åstadkomma de jättelika målningar som Hilma af Klint med hjälp av sina väninnor gjorde under den period, 1906-1908, som pjäsen täcker. Skådespelarna utför den för dem specialgjorda koreografin förvånansvärt väl och Sofia Papadimitriou Ledarp som Hilma af Klint framstår som en fullfjädrad dramatisk dansare.
Kretsen är en högstämd pjäs, alltför högstämd rakt igenom, kanske under inflytande av det teosofiska idéer som inspirerade af Klints konst. Pjäsens allvar, och kampen för både konsten och tillvaron, kombineras tröstlöst av det konventionella tänkandet hos Hilma af Klints mor som mest ängslas över pekuniära omständigheter och att Hilma inte ska fira jul tillsammans med familjen. I rollen som modern erbjuder dock Lena-Pia Bernhardsson en respit från pjäsens högtidlighet genom sin avklarnade och stilla gestaltning.
Övervikten av tungsint dramatik gör att när vi på slutet övermannas av Hilma af Klints livfulla, färgrika, uppiggande målningar som reproduceras runt scenen och salongen blir det en explosiv chockverkan och den entusiastiska slutapplåden förefaller vara lika mycket för dem.
Foto från föreställningen: Sören Vilks
Kretsen – Om Hilma af Klint av Emy Stahl ges på Klarascenen Kulturhuset Stadsteatern. Regi och koreografi: Anna Ståhl. Medverkande: Sofa Papadimitrou Ledarp, Frida Hallgren, Tova Magnusson, Beata Hedman, Lena-Pia Bernhardsson. Scenografi och video: Anders Granström. Scenografi och ljus: Tobias Hallgren. Kostym: Annsofi Nyberg. Kostymtekniker: Tina Rydergård. Ljudproduktion: Fredrik Meyer. Mask: Katrin Wahlberg. Dramaturg: Åsa Lindholm.
Dans och andra konster 