Nötknäpparen är ”probably the most performed ballet in the world” enligt Oxford Dictionary of Dance. Sedan efter andra världskriget har denna sagobalett blivit en tradition i julfirande länder och varje stort balettkompani vill helst ha sin egen koreografi till Tjajkovskijs musik.
Stockholmsoperan har sedan 1995 Pär Isbergs älskade version som har omplanterat baletten till Elsa Beskows Lillköping där de föräldralösa Petter och Lotta ska få fira sin första jul i ett riktigt hem tillsammans med tanterna Brun, Grön och Gredelin.
Den nostalgiska juldrömsstämningen med slädfärder i vintermörker och yrande snöflingor sätter sig direkt när vi utan preludier får följa med farbror Blå och barnen, och inte att förglömma pudeln Prick, att välja ut en gran. I skogens djup möter de en kolare som kommer att förvandlas till en snövittskimrande prins i balettens drömsekvens som upptar hela andra akten.
Men i Pär Isbergs Nötknäppares första akt doftar det av hembakt och puttrighet i tanternas kök där dramatiken består av en spis som ryker in och en råtta som husan plattar till med sin kvast. Jeanette Wren, Nadia Sellrup och Desislava Stoeva som Tant Brun, Tant Grön respektive Tant Gredelin får med finess och små medel fram deras olika karaktärsdrag: Bruns bulldoftande moderlighet, Gröns flinka händighet och Gredelins sirliga sprödhet. Både Lillköpings honoratiores och dess småborgare samlas i tanternas sal där granen står grann och där såväl ung som gammal vecklas ut som i en julgirlang i långdansen.
Petter och Lotta, distinkt och utan barnslighet gestaltade av Frei Ruhl och Louise Camelbeke, glider in i sin drömsömn i julnatten. Den avlivade köksråttan dyker upp i drömmen mångfaldigad till feta och lurviga svarta råttor i fejd med pojkar med träsvärd. Råttorna härstammar från E T A Hoffmans saga om Nötknäpparen som är originalet till balettens ursprungliga libretto men de gifter sig fint med Beskows värld som innehåller mer mellan raderna än man anar innan man närläst Petters och Lottas jul från 1947. Även då skildrade den förstås en för längesedan svunnen tid.
Efter det mardrömslika men upplivande och efter all småstadsidyll välbehövliga råttkriget är det dags för julglitter. Förmänskligade Tomtebloss och Snökristaller får den mörka scenen att gnistra och glimma och som Snödrottningen strålade Taylor Yanke med höga wattal i kombination med kungligt välvillig auktoritet.
Paraden av julgodis vidtar och pepparkakorna i Nathalie Nordquists och Jonatan Davidssons tolkning var knapriga, kryddiga och roliga att se. Efter sega polkagrisar, karnevaliska smällkarameller, dresserade dansmöss i röda tåskor och frusna snögubbar kommer så en av kvällens höjdpunkter: Blommornas vals. Pär Isberg har frångått konceptet med kyskt och spetsigt dansande ballerinor i tutu. Här är det par av gröna män och honblommor som ser ut som hämtade från Elsa Beskows Blomsterfesten i täppan som dansar loss. Det är en euforiskt prunkande och utlevande växtsaftsrik dans som ger en beroendeframkallande lyckokänsla. Man vill ha mer. Och mer.
När man inte tror att det kan bli bättre kommer så ett Grand pas de deux classique med den till prins förvandlade kolaren och husan också hon transformerad till en annan dimension, en romantisk sfär och här är Isberg i sitt esse som koreograf. Till synes enkelt och rent, men antagligen diaboliskt svårt, koreograferar han här himlastormande längtan och trånad som får sitt utlopp i vindlande piruetter och når sitt kärleksmål i hisnande lyft i samklang med Tjajkovskijs svepande patos. Gabriel Jahnke och Madeline Woo lyckades med konststycket att ge sig hän utan att förlora i precision och panasch. Längtansfyllt ser de båda föräldralösa och vi i publiken på.
Svarta pudeln CLB Norduch Cachas Claudia i rollen som Prick kunde inte dölja ett uttalat godsaksintresse och har inte riktigt kommit in rollen än men det var ju (ny)premiär. Och vilken premiär! Denna tjugoåttaåriga balett, vilket är en aktningsvärd ålder i dansens värld, framfördes fartfyllt, fräscht och friskt som virvlande snökristaller.
Foto 2023: Nils Emil Nylander. Foto 2019 Slädfärd: Hans Nilsson
Nötknäpparen: Petters och Lottas jul ges t o m 20 januari 2024 på Kungliga Operan. Koreografi: Pär Isberg. Musik: Pjotr Tjajkovskij. Dirigent: Garret Keast. Scenografi: Bo-Ruben Hedwall. Kostym: Ann-Mari Anttilla. Ljus: Torkel Blomkvist. Handling: Pär Isberg och Erik Näslund fritt efter Elsa Beskow och E T A Hoffman. I huvudrollerna på nypremiären den första januari 2024: Frei Ruhl (Petter), Louise Camelbeke (Lotta), Gabriel Jahnke (Kolaren), Madeline Woo (Husan), Oscar Salomonsson (Farbror Blå), Jeannette Wren (Tant Brun), Nadja Sellrup (Tant Grön), Desislava Stoeva (Tant Gredelin), Råttkungen (Daniel Goldsmith), Snödrottningen (Taylor Yanke).
Dans och andra konster 