Olle Strandberg Colling var cirkusartisten som råkade ut för en hemsk olycka. Han bröt nacken under en repetition 2005.
Han har kommit igen med råge sedan dess och bland annat skapat avskalad cirkusperformance i ny och cool stil, till exempel Underart som behandlade ämnet risk och Under som tog sig an väder i allmänhet och polarklimat i synnerhet.
Nu har han under artistnamnet Saloranta tillsammans med producenten Sara de Vylder skapat föreställningen TOSBOT, en akronym för Tomorrow Officially Sucks but Today is the Best.
En titel skapad av AI-verktyget Educated Ether, speciellt framtagen för denna föreställning av språkmodellutvecklaren Kajsa Norin.
Educated Ether har också skapat scener, instruktioner och råmanusmaterialet till TOSBOT utifrån Strandberg Collings ”samlade texter”.
Hur det har gått till kan jag inte redogöra för men jag kan konstatera att resultatet blivit så avskalat att inte mycket substans finns kvar.
Artisterna såg av och till lika förvånade ut som jag kände mig.
På scenen ser vi musikern Andreas Tengblad, sångerskan Maja Frydén och akrobaten Methinee Wongtrakoon. De är alla skickliga och intressanta att titta och höra på, men interaktionen och kontaktförsöken dem emellan är föga konstruktiv. Var och en förefaller agera i sin egen existentiella bubbla
Kanske är det avsiktligt. Enligt programbladet vill Saloranta och de Vylder bland annat beskriva tillvarons outgrundlighet. På köpet har själva föreställningen blivit outgrundlig.
De tre artisterna gjorde från början entré i ett rum som förundrar dem. De plockar på och undersöker nyfiket tingen och stofferna på scen.
De reagerar på rummet ungefär som vi i publiken gör. Scenografin är en konstinstallation av ridåer, en skulptural skärm och en glaskub fylld av frigolitfrasande mintgröna flagor. Kuben verkar ha en central betydelse i TOSBOT men vad den står för är gåtfullt, som så mycket under föreställningens lopp.
Ett i rep upphängt bräde för Mehtinee Wongtrakoon att balansera på finns också, och då pirrar det lite i magen.
Andra lustfyllda ögonblick är när den statuariska Maja Frydéns skönsjunger liggande på scenen och när Andras Tengblad, anakronistiskt i denna futuristiska miljö, greppar och spelar på sin nyckelharpa.
Likaså har en OH-projektor otippat kommit till heders i en komisk scen. I övrigt är det Katarina Wiklunds scenografi och kostym som fägnar ögat mest.
Inte för att det nödvändigtvis måste vara ”lust”, ”pirr” och ”under” på scen men något mer spännande än vad TOSBOT blivit borde väl så pass många upphovspersoner som medverkat till denna show kunna frambringa.
Kanske har tilliten till AI:s förmåga att prestera något som skulle vara ”säreget fri från omvärldens dominerande idéer och tankesätt” varit för stor.
En dominerande idé och tanke som i allmänhet är svår att frigöra sig ifrån är att man ska få se något som griper tag eller fascinerar på scenen. Den här gången får man lämna en sådan förväntan därhän.
Mot slutet drar artisterna ner ett av draperierna i scenens fond. Ett draperi illustrerat med fragment av en antik staty. Bakom den visar sig ett identiskt draperi hänga. En symbol för AI?
Föreställningsfoto: Mats Bäcker.
TOSBOT ges på Elverket till och med den 9 december 2023. Konstnärlig ledning och koreografi: Olle Strandberg Colling. Medverkande: Methinne Wongtrakoon, Maja Frydén, Andreas Tengblad. Rum & kostym: Katarina Wiklund. Ljusdesign: Julia Jäntti. Ljuskoncept & renderingar: Christoffer Jansson. Komposition & ljuddesign: Andras Tenglund. Texter & Instruktioner: Educated Ether. AI-utveckling: Kajsa Norlin. Luftdesign och Producent: Sara de Vylder.
Dans och andra konster 